Vårdanalys synar ojämlik vård
Kvinnor får de rekommenderade läkemedlen för behandling av hjärtsvikt i mindre utsträckning än män, patienter med psykisk sjukdom får mer sällan ballongutvidgning vid hjärtinfarkt, och patienter i olika delar av landet får vänta olika länge på beslut om behandling vid lungcancer. Det är några exempel på bristande jämlikhet i sjukvården, som synas i en ny rapport från Myndigheten för vårdanalys.
Avsikten med den nya rapporten är att inte bara peka på att svensk hälso- och sjukvård inte är jämlik, utan att också analysera vad skillnaderna beror på. Man är ute efter så kallat omotiverade skillnader, alltså sådana som inte kan förklaras av patienternas olika medicinska förutsättningar, behov eller preferenser.
En viktig grupp av dessa är geografiska skillnader, alltså skillnader mellan olika landsting i hur vården organiseras och i olika tillgång på medicinteknisk utrustning och specialistkompetens.
I mötet mellan vårdpersonal och patient kan det också uppstå omotiverade skillnader utifrån kön, ursprung, utbildningsnivå och så vidare. Vården blir ojämlik om den inte anpassas efter, eller kompenserar för, patienternas olika förutsättningar, konstaterar Vårdanalys.
Rapportens titel är »En mer jämlik vård är möjlig« och anger sex olika åtgärdsområden för att öka jämlikheten i vården. Bland annat föreslår man att de geografiska skillnaderna i tillgång till utrustning och specialistkompetens ska kartläggas, att utsatta grupper ska stärkas i mötet med vården och att en nationell modell utvecklas för att mäta och följa upp ojämlik vård.
Ladda ner rapporten »En mer jämlik vård är möjlig«.
