Vården ska medverka till en »second opinion«
Patienten som lider av en särskilt allvarlig sjukdom ska inte själv behöva ordna med en förnyad medicinsk bedömning. Det menar Inspektionen för vård och omsorg, som kritiserar en läkare. (IVO 9.2-44937/2012-17)
En sedan lång tid diagnostiserad ulcerös kolit hade utvecklats till en totalkolit, som följdes upp genom årliga koloskopier. Vid en sådan upptäcktes en fläckvis kraftigt inflammerad slemhinna, trots behandling med Azathioprin och Salazopyrin.
Patienten fick Remicade-behandling och svarade väl, men drabbades samtidigt av kraftiga biverkningar, först i form av förstoppning och senare bland annat i form av utslag på fotsulor och händer, håravfall och psoriasisliknande eksem. Det framgår av journalen att patienten flera gånger framfört att hon ville avsluta behandlingen på grund av biverkningarna, som hon enligt hennes anmälan inte fick tillräcklig information om, och som till del ska ha förnekats av behandlande läkare.
IVO:s utredning visade att det inte fanns dokumenterat att patienten fått individuellt anpassad information om läkemedlets biverkningsprofil, vilket man är kritisk mot. Utredningen visade också att patienten själv hade tagit initiativ till att få en förnyad medicinsk bedömning, när biverkningsproblemen fortsatte. IVO påpekar att vården är skyldig att medverka till att patienter med en särskilt allvarlig sjukdom får en förnyad medicinsk bedömning om det medicinska ställningstagandet kan innebära risker för patienten eller har stor påverkan på livskvaliteten. IVO kritiserar den behandlande läkaren för att hon överlät detta till patienten.
