Vision e-hälsa – drömmen om digitalise­ring som sprack

Målen var högt satta, och så här i efterhand kanske naiva, enligt bedömare. Men under några år var »Vision e-hälsa 2025« en central del av den offentliga debatten. Sverige skulle på tio år klättra till den absoluta toppen när det gällde digitalisering inom hälso- och sjukvården. Utgångspositionen var gynnsam, enligt Gabriel Wikström (S), dåvarande sjukvårdsminister. 

– Sverige var ett av de länder som först påbörjade digitaliseringen av vården genom att redan på 1980-talet införa digitala journaler. I och med det tyckte vi att formuleringen »bäst i världen« var rimlig och ambitiös på samma gång. Vi tyckte att vi hade alla förutsättningar att bli världsbäst, säger han.

När visionen sjösattes, som en överenskommelse mellan regeringen och SKL (numera SKR, Sveriges Kommuner och regioner) i mars 2016 stod digitaliseringsarbetet samtidigt och stampade. Problembeskrivningen känns igen även i dag:

– Man upplevde att de digitala systemen inom vården stal en massa tid, eftersom de var för gamla eller för dåliga. Man fick sitta och föra in samma information i olika system som inte pratade med varandra. Alla var överens om att något behövde göras, säger Gabriel Wikström. 

I vissa läger sågs visionen dock som alltför vag, och både Läkarförbundet och Vårdförbundet var kritiska. Björn Ekman, forskare i hälsoekonomi i Lund, var också skeptisk till visionen redan från början.

– Jag tolkade den som ett desperat försök att få fart på en utveckling som gick väldigt trögt, säger han. 

Han har uppfattningen att visionen var en klatschig slogan snarare än ett konkret mål. För hur mäter man ens utvecklingen på ett område där dagens lösningar med stor sannolikhet ersatts av andra inom loppet av några år?

Gabriel Wikström håller inte med. 

– Det var definitivt en reell målsättning, även om jag vet att det redan då förekom en diskussion om vad det innebär att vara bäst i världen och hur man skulle jämföra med andra länder, säger han.

Tanken var att börja med en vision och haka på handlingsplaner i ett senare skede.

– Vi valde att formulera en vision framför en mer konkret strategi eftersom e-hälsoområdet var så stort och krävde så många åtgärder. En vision skulle många aktörer kunna ställa sig bakom. Den skulle ge arbetet en inriktning, snarare än att man skulle komma överens om hur allting skulle göras redan från början.  

I arbetet med visionen får E-hälsomyndigheten snabbt en framskjuten position. Under flera års tid tilldelas myndigheten en rad regeringsuppdrag på området. Det handlar bland annat om att sprida information om visionen, inrätta ett särskilt kansli för att arbeta med handlingsplanen för genomförandet av visionen och genomföra en nationell e-hälsokonferens. 

Men efter fem år händer något. I regleringsbrevet inför 2022 finns bara en mycket kort notering om att E-hälsomyndigheten ska följa upp visionsarbetet årligen fram till och med 2025, vilket först uppmärksammades i bloggen Dynamisk IKT. Inför 2024 slutar regeringsuppdragen kopplade till visionen helt och hållet. Förändringen sammanfattas i en enda mening: »Uppdraget till E-hälsomyndigheten om uppföljning av Vision e-hälsa 2025 upphör.« 

Inga ledtrådar finns att hämta på visionens egen webbplats, som ser ut att ha slutat uppdateras för flera år sedan. Nu när år 2025 nästan är slut, och målet att vara världsbäst på digitalisering skulle ha uppnåtts, verkar visionen ha försvunnit in i skuggorna. Björn Ekman har en teori: 

– Det rann ut i sanden. Såvitt jag kan se har inte Sverige vunnit något mästerskap i e-hälsa i år. Det ser ut som om de ansvariga vill att det här ska falla i glömska. Visionen har förmodligen inte fyllt någon konkret funktion. Hela hanteringen framstår som slapp och oseriös, säger han. 

Gudbjörg Erlingsdottir, nyligen pensionerad docent i arbetsmiljöteknik, tror att luften gick ur visionsarbetet. Hon är dock inte förvånad.

– Inte ett dugg. Politiker är förtjusta i att försöka hitta lösningar på burk, som ska fixa allt. Då är digitalisering något lagom abstrakt som man tar till. Det var naivt att tro att man skulle kunna digitalisera hela sjukvården bara så där, ett, tu, tre. Vi har 21 olika regioner, och det är en struktur som är förödande för implementeringen av ny teknik. Bara att hitta rätt upphandlingskompetens för en sådan sak som journalsystem är svårt för många regioner, säger hon. 

Även kostnaderna för visionen omgärdas av frågetecken. E-hälsomyndigheten uppger att man lagt drygt 8 miljoner kronor på visionsarbetet, varav den största delen under de första åren. Exakt hur mycket regeringen har pungat ut har Läkartidningen inte kunnat fastställa, och Socialdepartementet kan inte ge något tydligt svar. Klart är dock att den förra regeringen i början av 2020 satsade 230 miljoner kronor på digitalisering inom hälso- och sjukvården, och 200 miljoner på motsvarande satsning inom äldreomsorgen, allt för att uppnå visionens mål. 

Sedan dess har ett maktskifte skett, och socialminister Jakob Forssmed (KD) har tagit över ansvaret för sjukvårdens digitalisering. 

– Den stora kostnaden här är ju alternativkostnaden, alltså vad tiden hade kunnat användas till hos myndigheter, regioner, SKR och så vidare, om den använts på ett annat sätt, säger han. 

Hur gick det då? Trots de många miljonerna tyder mycket lite på att Sverige nått målet att bli bäst i världen på digitalisering inom vården. Redan 2021 slog Statskontoret fast i en rapport att visionens mål verkade vara utom räckhåll. Ineffektiv samverkan mellan de olika parterna pekades ut som en av orsakerna. »Det gemensamma arbetet har hittills gett få tydliga resultat«, skrev myndigheten. OECD:s senaste undersökning om digital förvaltning (DGI), där man mäter länders framsteg inom digitalisering av den offentliga sektorn, placerar samtidigt Sverige under genomsnittet i OECD-länderna. 

– Men innan man målar upp narrativet att vi har halkat efter ska man ha i åtanke att OECD tittar på offentlig sektor över lag. Jag tror att det ser annorlunda ut i sjukvården. Det finns ingen sektor där vi jobbar så aktivt med digitaliseringsfrågan som just hälso- och sjukvården. Absolut finns det mycket mer att göra, men jag tror inte att det är många som är bättre än vi i Sverige, säger Ola Odebäck, chef för SKR:s avdelning för ekonomi och styrning.

Gudbjörg Erlingsdottir vänder sig också emot bilden av att Sverige släpar efter.

– Det är inte så att vi har misslyckats fullständigt. Det finns flera länder i Europa som inte lyckats komma i närheten av var vi befinner oss, exempelvis Tyskland. Så digitalisering sker hela tiden, bara inte i den takt som man hade räknat med, säger hon. 

I och med att E-hälsomyndigheten inte längre har något uppdrag att följa upp visionsarbetet har ingen slututvärdering gjorts av insatserna. Flera personer som Läkartidningen har varit i kontakt med är kritiska.

– Det är väldigt synd. En sådan hade kunnat bidra med många lärdomar om vad vi kan göra bättre. Sedan blir jag lite politisk här, men jag tycker att det är ett problem att man i ett demokratiskt land som vill stå för öppenhet inte granskar sådant som skattepengar går till, säger Gudbjörg Erlingsdottir.

Även Gabriel Wikström beklagar avsaknaden av utvärdering.

– Tyvärr är det inte ett helt ovanligt problem. Man beslutar om en inriktning för ett visst område, så kommer ett regeringsskifte och arbetet hamnar i skymundan och tappar fart. Sedan kommer man på att man behöver ett nytt arbete inom samma område – och så börjar man om från början. 

Ungefär så verkar det ha gått till även denna gång. Förra hösten ingicks en ny överenskommelse mellan regeringen och SKR under namnet »Forum för framtidens hälso- och sjukvård och socialtjänst«, vars syfte är att »nyttja digitaliseringens möjligheter«. 

– Den här nya överenskommelsen är ett sätt att ta arbetet med visionen vidare, säger Max Herulf, avdelningschef på E-hälsomyndigheten och läkare i botten. 

Han ser det nya forumet som ett naturligt nästa steg. 

– Om visionsarbetet var på en mer övergripande och teoretisk nivå har myndigheten nu börjat jobba mer konkret med den nationella digitala infrastrukturen, säger han. 

Det kan bland annat handla om utveckling av tekniska komponenter, att ta fram juridiska ramar för att dela information mellan vårdgivare, eller om mer nischade frågor som att utveckla digitala tjänster för dem som jobbar med nationell vårdförmedling.  

När socialminister Jakob Forssmed får frågan vad som egentligen hände med Vision e-hälsa 2025 säger även han att den har ersatts av konkret arbete. 

– Vi går från en fluffig vision, om man ska vara krass, till att faktiskt göra »verkstad«. För första gången har vi en långsiktig och permanent finansiering för att bygga en nationell digital infrastruktur. Staten har tagit en ledande roll, vilket krävs för att det här ska fungera. Vi kan inte hoppas på att en vision och frivillig samverkan ska lösa problemet, för det har det inte gjort. Visionens mål nåddes inte. 

Enligt Jakob Forssmed avslutades alla E-hälsomyndighetens uppdrag i förtid eftersom visionen i praktiken redan för flera år sedan bytts ut. Dessutom menar han att Statskontorets granskning från 2021 räcker. Någon slututvärdering ser regeringen helt enkelt inget behov av. 

– När vi nu har så mycket framåtsyftande att göra är en utvärdering inte rätt sätt att hantera resurserna på, eftersom de är ganska knappa. 

Vad visionen över huvud taget har bidragit till är inte helt enkelt att få grepp om. Ola Odebäck från SKR framhåller att samarbetet mellan myndigheter och regioner har förbättrats.

– Visionen gav oss gemensamma målbilder för att hitta lösningar som är bra för patienten. Jag tror inte att vi hade varit där vi är i dag utan Vision e-hälsa 2025, säger han. 

Hallands regiondirektör, Krister Björkegren, satt i en särskild arbetsgrupp för att förverkliga visionen. Han nämner en tiopunktslista över prioriterade insatser som ett konkret exempel på vad visionen har lett till. 

– Så det finns absolut områden där positionerna har flyttats fram under de här åren, även om man alltid kan hävda att mer kunde ha gjorts. 

Jakob Forssmed är vassare i tonen:

– Min bild är att det gjordes en hel del arbete i början av Vision e-hälsa 2025, men att det sedan övergick till att vara mer av en samtalsklubb.

Gabriel Wikström, som var drivande bakom visionen, hade formulerat den på i princip samma sätt i dag. Men det blev inte som han hade tänkt sig, medger han. 

– Visionen har säkert bidragit i arbetet för digitalisering, men den har inte fått den övergripande effekt som jag hade önskat. Jag tror att vi fortfarande har en tendens att se digitalisering som »ännu ett it-projekt«, när det i stället handlar om att förändra verksamheten från grunden och arbeta på nya sätt.

Frågar man forskaren Björn Ekman menar han att det stora problemet med visionen är att arbetet utförts på regerings- och myndighetsnivå, när uppdraget i stället borde ha hamnat hos regionerna.

– Hälso- och sjukvård är inte en regeringsfråga utan en regional fråga. Det är ju regionerna som ska se till att det blir »verkstad«. 

De många missarna som Björn Ekman ser har gjort det enkelt att avfärda hela rasket. Visionen har snarare blivit något man skojat om.

– Om tanken var att lyfta digitaliseringsfrågan på ett seriöst sätt och få i gång en diskussion, så har hela syftet motverkats om den ses som ett dåligt skämt, säger han. 

3 gånger som vårdens digitalisering har kärvat:

1 Nationella läkemedelslistan

Med Nationella läkemedelslistan ska vården, apoteken och patienten få tillgång till samma information om patientens förskrivna läkemedel. Under resans gång har dock kritik framförts från bland andra Läkaresällskapet, som förra året varnade för att listan riskerade att bli en administrativ fälla. Införandet har också visat sig vara svårare än man tänkt och dragits med upprepade förseningar, bland annat kopplade till pandemin och regionernas journalsystembyten. Efter ett antal uppskjutna deadlines ska nu fullständig anslutning vara genomförd först hösten 2028. 

2 Millennium i Västra Götaland

Det nya journalsystemet Millennium skulle ge Västra Götalandsregionen en modern informationsstruktur och bättre tillgång till data. Men lanseringen gick till historien som en katastrof och införandet fick avbrytas efter bara ett par dagar. Tekniska problem, felaktiga eller helt saknade journaluppgifter och ord som försvann i remissvar var bara några av alla brister. Fram till och med 2024 hade regionen lagt ungefär 3,7 miljarder kronor på införandet. Nu vill regionens egen arbetsgrupp skrota Millennium helt och hållet. 

3 Chattbotten 1177 Direkt

I stället för att samtala med en sjuksköterska kan patienten genom 1177 Direkt få en första preliminär bedömning av en chattbot. Men systemet verkar fungera olika väl i de regioner som använder sig av modellen. En patient med bröstsmärtor fick exempelvis rådet att söka vård nästa dag, och flera regioner har de senaste åren anmält chattbotten till Läkemedelsverket efter allvarliga felbedömningar. Magnus Isacson, tidigare ordförande för Svensk förening för allmänmedicin (Sfam), har bland annat hävdat att chattbotten i stället för att avlasta vården har försämrat arbetsmiljön och gjort arbetet med triagering mer tidskrävande.