Åsa Kadowaki och Urban Bengtson förefaller ha missuppfattat vår debattartikel (LT 17–18/2013) om den välinformerade kvinnans val av förlossningsmetod. Syftet med artikeln var att presentera ett förslag och att ge skäl för detta. Vi försökte inte att som debatt-taktik göra oss själva immuna mot kritik genom att antyda att de som tycker annorlunda har onda och illvilliga avsikter.

När vi skrev att våra kliniska bedömningar ibland omedvetet kan påverkas av egna värderingar var detta inte ett försök att misstänkliggöra hälso- och sjukvårdpersonalen och deras arbete. Poängen är att våra kliniska bedömningar av exempelvis en patients trovärdighet ibland kan påverkas av våra egna värderingar (inklusive Lynøes och Nordströms). Ju större utrymme för godtycklighet i kliniska bedömningar, desto större tycks risken vara att de egna värderingarna kan påverka våra bedömningar.   

Antalet beviljade aborter på social indikation mellan åren 1946 och 1974 kan illustrera hur läkarnas egna värderingar påverkade den kliniska bedömningen av kvinnans trovärdighet när hon beskrev de sociala konsekvenserna av att fullfölja graviditeten [1]. Detta ledde till just godtycklighet i bedömningarna, vilket kom till uttryck i den stora variationen i förekomsten av legala aborter mellan olika regioner i Sverige – exempelvis mellan Jönköping och Stockholm. Variationen i beviljandet av abort på social indikation var i strid med »lika ska behandlas likaprincipen«, och var en bidragande orsak till införandet av den fria aborten år 1975 [1]. 

Vår utgångspunkt är att ingen som jobbar inom hälso- och sjukvården är illvilligt inställd till sina patienter. Men om den välvilliga inställningen tillåts gå före respekten för den beslutskapabla patientens rätt att vara med och bestämma kan det resultera i dold paternalism. Det kan inte uteslutas att det just var dold paternalism som låg bakom många läkares ifrågasättande av kvinnors trovärdighet när de sökte abort av sociala skäl 1946–1964 – kvinnan ansågs inte veta sitt eget bästa [2].

Vår avsikt med att betona att den välinformerade kvinnan själv bör kunna välja förlossningssätt var och är att vi tror att den välinformerade kvinnan är fullt beslutskapabel att göra ett sådant val, och att minimera risken för godtycklighet i den kliniska bedömningen av om det finns ett medicinskt behov.

Läs artikeln:
Det går att bedöma i vilken grad människors lidande motiverar medicinska åtgärder