Allmänläkare Christer Andersson skriver i Läkartidningen 29–31/2013 (sidan 1329) om ny policy för polis­handräckning i Västra Götalands län. Att det blev fel i det ärende som refereras är tydligt. En patient som ska tas in för psykiatrisk tvångsvård ska inte behöva transporteras i privatbil. Det är lätt att förstå frustrationen. Inlägget aktualiserar viktiga frågor kring bemötande och handläggning av akut psykiskt sjuka utanför sjukhusen.

Patienter med psykiatrisk problematik är vanliga inom ambulanssjukvården. Ambulansteamen har erfarenhet av att möta dessa patienter men har av tradition varit mer inriktade på rent somatiska tillstånd och inte alltid varit förberedda på de speciella krav och situationer som kan uppstå i vårdarbetet när psykiatrisk problematik föreligger. Behov av bra bemötande och professionell prehospital omvårdnad och behandling är inget som styrs av om patienten behöver transporteras liggande eller ej.

En patient som vårdas med stöd av den psykiatriska tvångslagstiftningen har ett allvarligt sjukdomstillstånd. Transport till eller mellan sjukvårdsinrättningar ska utföras av medarbetare med kunskap i och erfarenhet av prehospital sjukvård, det är ett uppdrag för ambulanssjukvården. 

Polisens skyldighet att lämna biträde i samband med psykiatrisk tvångsvård regleras i lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Skyldigheten gäller bl a för att genomföra undersökning för vårdintyg och för att föra patienten till sjukhus sedan vårdintyg har utfärdats (47 §).

I lagen finns även riktlinjer för användande av tvång:

»Tvångsåtgärder vid vård enligt denna lag får användas endast om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är mindre ingripande åtgärder tillräckliga, skall de användas. Tvång skall utövas så skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsyn till patienten.« (2 a §)

»Tvångsåtgärder i syfte att genomföra vården får användas endast om patienten inte genom en individuellt anpassad information kan förmås att frivilligt medverka till vård. De får inte användas i större omfattning än vad som är nödvändigt för att förmå patienten till detta.« (2 b §) 

I förarbetena till lagen samt i Socialstyrelsens föreskrifter och handbok finns ytterligare riktlinjer för användande av tvång. Här framgår t ex vikten av att agera hänsynsfullt, skonsamt och respektfullt mot patienten med så lite integritetskränkning som möjligt. 

JO har uttalat att »anlitande av polismyndighet för en åtgärds genomförande endast kan komma i fråga då det finns en grundad anledning att anta, att de särskilda tvångsbefogenheter som handräckningsinstitutet innefattar är påkallade för åtgärdens genomförande«.

Ett nära, prestigelöst och förtroendefullt samarbete mellan inblandade aktörer krävs för en patient- och rättsäker hantering i samband med insatser utanför sjukhusen med stöd av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen.

I Skåne har psykiatrin sedan flera år regelbundna träffar med företrädare för polisen, ambulanssjukvården och Falcks upphandlade hembesöksbilar, som står för huvuddelen av vårdintygsbedömningar i hemmet.

Vi har skrivit gemensamma riktlinjer tillsammans med polisen och med ansvariga för hembesöksbilarna. På initiativ av ambulanssjukvården och tillsammans med SOS-alarm, polisen, sjukvårdsrådgivningen m fl har vi skrivit ett vårdprogram, Prehospital psykiatri. 

Ambulanssjukvården har haft ett flertal utbildningstillfällen för ambulanssjuksköterskor där även polisen och psykiatrin medverkat. Vi träffar läkarna som tjänstgör i Falcks hembesöksbilar tillsammans med polisen.

Rutinen i Skåne har blivit att både ambulans och polis i regel möter upp när en patient för vilken vårdintyg skrivits behöver transporteras in till sjukhuset. I de flesta fall kan patienten åka ambulans, i några fall är polis med i ambulansen. I sällsynta fall är situationen sådan att säkerheten kräver transport i polisbil. Det är ofta svårt att bedöma risken för incidenter i samband med omhändertagande av en patient med stöd av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen. Behov av polismedverkan ska alltid övervägas.

Det tar tid och kraft att ändra invanda mönster. Vi har fortfarande mycket kvar att göra. Ibland kan det finnas olika synpunkter på hur ett ärende bäst hanteras. Det är då viktigt att fokusera på rätts- och patientsäkerheten och inte riskera att patienten hamnar mellan stolarna. Säkerheten för sjukvårdens medarbetare, närstående och andra inblandade får aldrig riskeras. I efterhand får det redas ut om något borde ha gjorts på ett annat sätt.

Vi registrerar avvikelser och rapporterar emellan oss så att vi kan utreda, lära och förbättra.

Psykiskt sjuka får inte bli utan vård. De har rätt till gott bemötande och respektfull, professionell och likvärdig vård på samma sätt som den som har kroppslig sjukdom.

Polisen är en viktig samarbetspartner för sjukvården i de fall tvångsbefogenhet behövs för att ge den som uppfyller förutsättningar för tvångsvård nödvändig vård.