Det är av största vikt att politiska beslut grundar sig på så säkra underlag som möjligt. SBU bedriver ett ständigt pågående kvalitetsarbete, internt och i samarbete med internationella grupper, för att kunna få fram det mest tillförlitliga svaret på om en metod inom hälso- och sjukvården fungerar eller inte. Det randomiserade kontrollerade försöket är ett sätt att minska risken för att okända faktorer som ligger utanför den prövade behandlingen ska påverka resultatet. Men också andra typer av studier kan ge viktiga pusselbitar. 

Johansson och Hägglund påstår i sitt inlägg att SBU tycker att randomisering i sig är en tillräcklig förutsättning för att studien är av god kvalitet. Inget är mer felaktigt och vi föreslår att författarna läser vår metodbok som finns tillgänglig på nätet [1]. SBU har en granskningsmall för såväl randomiserade studier som för observationsstudier som identifierar riskerna för systematiska fel i varje enskild studie. Vi anser att också observationsstudier kan vara av stort värde, vilket framgår av en tidigare artikel i LT [2].   

I SBU:s rapport »Rehabilitering vid långvarig smärta« [3] används resultat från studier med randomiserad kontrollerad uppläggning. De randomiserade studier som ingår i rapporten håller en hög vetenskaplig kvalitet, vilket var ett krav.  Det visade sig att dessa studier inte kunde visa effekt av multimodal rehabilitering på enskilda utfallsmått som smärta och funktion, när behandlingen jämfördes med mindre omfattande eller till och med inga insatser. 

När det gäller förutsättningarna för att återgå till arbete, mätt som minskad sjukskrivning eller att patienten själv bedömer att arbetsförmågan har ökat, visade studierna med mellan 1 300 och 1 900 patienter sammantaget ett positivt resultat.  Däremot fick inte det sammanlagda resultatet om minskad sjukskrivning och återgång till arbete den högsta evidensgraderingen på grund av vissa kvalitetsbrister, resultatet har ett måttligt starkt vetenskapligt underlag.

Läs även:
Höjd metodkunskap viktigare än experiment