Trots sjukskrivningsmiljarden och rehabiliteringsgarantin stiger sjukskrivningstalen långsamt i alla landsting. Ökningen utgörs till stor del av kvinnor i alla åldrar sjukskrivna för psykisk ohälsa av lätt till måttlig grad eller för långvarig smärta. Antalet sjukersättningar (f d sjukpension) nådde 2011 sin lägsta nivå sedan åtminstone 1990-talet. 

Sjukskrivning är en stark medicin med biverkningar, och det finns därför skäl att försöka hitta andra behandlingsalternativ. En »medikaliserande« sjukskrivning är lättare att inleda än att avsluta. Att utvärdera risken med att påbörja en sjukskrivning, och utnyttja vårdenhetens samlade kompetens för att på bästa sätt minimera risken för en medikaliserande sjukskrivning, är en oerhört viktig sak för oss läkare att ta ett större ansvar för. Engagera, med patientens godkännande, icke-medicinska resurser, t ex arbetsgivare och kvinnojourer, i stället för att vara »hjälpnödiga« med medicinska lösningar.

För många långtidssjukskrivna med kroniska sjukdomar och diffusa besvär blir social isolering och passivisering ett dominerade inslag vid en felriktad sjukskrivning. De rent medicinska åtgärderna har inte gjort att individen återfått sin arbetsförmåga. Läkaren och sjukvården behöver »avmedikalisera« situationen. Det behövs ett bredare multidisciplinärt grepp som lämnar den rent medicinska förklaringsmodellen. Att få stöd för detta inom försäkringens ram blir allt viktigare, liksom att formellt avmedikalisera rehabiliteringsprocessen inom försäkringen.

Region Skåne är, efter en lovande pilotverksamhet, på väg att visa att projekten »Naturunderstödd rehabilitering« och »Kultur på recept«, som tillägg till annan rehabilitering, kan leda till att långvarigt sjukskrivna patienter i högre grad kan återgå till arbetslivet. Koncepten bygger på att deltagarna vistas i en positiv miljö med sakkunniga människor som kan förklara vad man ser och hör, och där problemen lämnas hemma för en stund. Det stärker självförtroendet, och man får då en genuint salutogen situation, dvs man stärker det friska. Bara resan till platsen för aktiviteten kan vara en utmaning som övervinns med glädje. Den vetenskapliga bakgrunden och de första preliminära resultaten kommer att redovisas vid en konferens i Helsingborg den 19–20 september ‹http: //www.conferencemanager.dk/nyamojligheter/›.

Utifrån denna nya kunskap, många kollegors erfarenhet och de svårigheter som vi vet finns vid bedömning av arbetsförmåga vid komplicerade och långdragna sjukskrivningar är det nu dags att påbörja en diskussion om huruvida vi ska bredda försäkringens bedömningsgrund. Vi måste också diskutera hur vi ska optimera rehabiliteringen och vem som ska ansvara för detta. Doktorns bedömning kommer alltid att behövas, men den ska kanske inte styra som den gör i dag. En diskussion om detta är nödvändig för de sjukskrivnas skull.