I Sverige föds årligen cirka 250 barn före den 28:e graviditetsveckan. Skador och blödningar i hjärnan utgör de främsta orsakerna till framtida neurologiska och kognitiva funktionsnedsättningar samt beteendeproblem. Ofta har inte heller andra organ hunnit mogna tillräckligt. Om till exempel lungorna inte fungerar kan barnet behöva hjälp med syresättningen av blodet. Andningsproblem, medfödda hjärtfel och andra missbildningar eller tillstånd som kräver kirurgi är vanliga indikationer på att barnet behöver specialiserad vård. Dessa tillstånd är ofta livshotande, och de tidiga insatserna är viktiga.
De tre första levnadsdygnen är centrala. Det är av stor betydelse att den första vården sker på sjukhus med stor erfarenhet av specialiserad vård av extremt för tidigt födda, där deras hjärnfunktion kan övervakas och bedömas fortlöpande.
Alla landets sjukhus kan inte tillfredsställa dessa vårdbehov. Den specialiserade vården bedrivs i huvudsak vid landets universitetskliniker. I Uppsala, Stockholm, Göteborg och Lund finns barnkirurgiska kliniker, medan hjärtkirurgi för barn bedrivs endast vid universitetssjukhusen i Göteborg och Lund. Det medför att många intensivvårdskrävande nyfödda barn behöver transporteras akut, ibland över långa avstånd. Att transportera ett vårdkrävande, extremt för tidigt fött barn är riskfyllt. Socialstyrelsen lyfter därför i en ny vägledning fram transporterna som ett av sex viktiga områden för att utveckla och stödja neonatalvården.
I dag finns för stora regionala skillnader i tillgänglighet till kvalificerade transportteam för neonatalvård i Sverige. Transportteam för specialiserad vård av extremt för tidigt födda barn finns endast i Umeå, Uppsala och Stockholm. Dessa team har ständig beredskap och betjänar den egna regionen. Om de inte är upptagna kan de bistå landets övriga regioner.
På många håll sammankallas i stället transportteam när det uppstår ett akut behov. Socialstyrelsen ser en risk i att det inte finns personal med rätt kompetens att mobilisera och att transporterna kan bli fördröjda. Vi ser därför ett behov av ökat samarbete mellan regionerna för att skapa en säker vård vid omhändertagandet och transporten av extremt för tidigt födda barn.
För att skapa en säker och mer jämlik vård på detta område rekommenderar Socialstyrelsen att det i teamen finns en läkare och en sjuksköterska med särskild erfarenhet av neonatal intensivvård och transporter.
De neonatala transporterna bör organiseras så att patienten kan transporteras så fort som möjligt. Den personal som följer med bilen, helikoptern eller flygplanet ska alltid ha kunskap för att kunna hantera eventuella komplikationer, och all nödvändig utrustning ska finnas i fordonet.
Enligt Svenskt neonatalt kvalitetsregister (SNQ) sker cirka 600 transporter av gravida kvinnor och 2 500 transporter med nyfödda barn årligen. Alla dessa barn är dock inte extremt för tidigt födda.
Socialstyrelsen rekommenderar att det, om möjligt, även görs en riskbedömning av den gravida kvinnan före förlossningen, och att hon vid behov remitteras till ett av landets universitetssjukhus före barnets födelse.
Av den svenska Express-studien, där man studerat drygt tusen svenska barn födda mellan den 22:a och 26:e graviditetsveckan, framgår det att dödligheten är lägre vid förlossningar som sker på universitetssjukhusen. De regioner som har den högsta graden av centralisering, och därmed specialisering inom gynekologi, förlossningsvård och neonatalvård, har också det mest aktiva omhändertagandet av extremt för tidigt födda barn. Barnen i samma regioner har även den högsta överlevnaden utan ökad förekomst av neurologiska handikapp.
Socialstyrelsens nya vägledning har tagits fram i samarbete med experter inom neonatalvård och ger vården bästa möjliga kunskap för att optimera insatserna för denna grupp av känsliga barn med stora behov av specialiserad vård. Vägledningen tar även upp nutrition, fördröjd stängning av de blodkärl som förbinder lungartären med stora kroppspulsådern, hjärnskador, smärtbehandling samt omvårdnad av extremt för tidigt födda barn.
När vägledningen, som nu skickas på remiss, omsätts i praktik kan den bidra till att rädda liv och undvika allvarliga livslånga skador hos denna grupp av känsliga barn.
