I sitt svar på vår artikel försöker författarna rättfärdiga ersättningshöjningen på olika sätt. Flertalet av de skäl som anförs saknar dock omedelbar relevans för den fråga som vår artikel kretsade kring, nämligen om den nya ersättningsnivån är förenlig med förbudet mot handel med mänsklig vävnad. Exempelvis vänder sig författarna mot oreglerad handel med organ.
Vår fråga är om Region Skåne i stället bedriver reglerad handel. Det går givetvis att argumentera för att det ur ett rättviseperspektiv kan vara befogat med höjd »timersättning«. Men om denna form av ersättning inte är acceptabel är ju rättvisefrågan oviktig (två fel ger inte ett rätt). Med andra ord: så länge det är oklart varför ersättningen inte är att likna vid inkomst (tillfällig eller inte) kvarstår vår oro.
Att donatorernas »sociala profil« är oförändrad är visserligen intressant men säger i sig inget om vilken effekt ersättningsnivån haft på denna grupp. Antalet donationer har ju trots allt ökat, och detta måste förklaras. Att pengarna spelar en roll är ingen djärv gissning. Vilken roll de spelar och får spela utan att man bryter mot förbudet mot organhandel är precis sådana frågor som vi vill ha besvarade – frågor som alltjämt står obesvarade.
Vi är i detta sammanhang kritiska till strategin att testa och utvärdera. Höjningen borde ha föregåtts av en etisk analys med utgångspunkt i det svenska förbudet mot handel med mänsklig vävnad. I frånvaro av en sådan analys går det varken att bedöma vilken ersättningsnivå som initialt är rimlig eller säga vad som skall räknas som framgång när testet väl är avslutat. Empiriska studier kan omöjligen avgöra dessa saker.
Läs repliken:
Försök på två år – ska utvärderas
