Det är absurt att apotekens tvingande utbytessystem kan tillåta ett byte till generikapreparat från leverantörer som inte är anslutna till läkemedelsförsäkringen. Även om dessa företag är få måste det ändå finnas en kontrollstation för att utesluta dem i konkurrensen.
Eftersom jag – liksom andra patienter – lojalt accepterar denna lagstiftning tar jag också utan att tveka emot det generikapreparat jag får när jag hämtar mina mediciner, även de som är opraktiska att hantera. Men hur ska jag/vi då veta att en aktuell, ny leverantör betalat sin avgift till den »frivilliga« läkemedelsförsäkringen? Vi har ju inte Fass tillgänglig då vi står vid recepturen. En sådan situation kan alltså innebära att jag blir »rättslös« om en läkemedelsrelaterad komplikation skulle inträffa. Visst är detta en märklig statlig version av rysk roulette, där motspelaren – det allmänna – tar hem vinsten som preparatvalet ger, medan jag får betala priset vid en komplikation (och tillverkaren gör de stora pengarna).
Denna konsekvens av allmän sparnit är inte bara fel utan orimlig i en rättsstat! Oavsett vem som har ansvaret måste reglerna ändras snarast! Om inte Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket ur sina regleringsbrev kan utläsa om det har den rätten, får regeringen se till att precisera sig i ett nytt regleringsbrev.
Ett minimikrav för att ett företag ska få konkurrera i den »auktion« som bestämmer vilka utbytbara generika vi patienter ska förses med måste vara att företagets samtliga preparat omfattas av läkemedelsförsäkringen. Annars blir ju konkurrenssituationen densamma som när ett företag som använder svart arbetskraft lämnar anbud i konkurrens med dem som lojalt följer samhällets alla regler.
Läs repliken:
99 procent av alla sålda läkemedel ingår i försäkringen
