De senaste åren har jag som körkortsutredande läkare stött på fyra fall (två män och två kvinnor) av zolpidemassocierat rattfylleri. Fyra personer i åldrarna 30–58 år har fått körkortet indraget ett år eller mer för alkohol- eller drograttfyllerier. Samtliga har ansvarsfulla befattningar i stat, kommun, sjukvård eller förvaltning, Ingen är tidigare kriminellt belastad. Männen har gjort sig skyldiga till alkoholrattfyllerier med en promillehalt på strax över 1,0. Händelserna inträffade på sommaren, i semestertid. 

Den ene hade köpt en liten flaska whisky som han skulle ge bort, men drack själv ur innehållet första semesterdagen. Han hade ett stressigt arbete, där han ofta arbetar kvällar och nätter, och tog relativt ofta zolpidem för att kunna sova. Han stressades också av en ensam, åldersstigen, dement och hjälplösa mor som kunde ringa när som helst, dagar och nätter. Han kunde då, men mer sällan, ta en tablett Stesolid (diazepam). Han drack alltså ur whiskyn och tog på kvällen en tablett zolpidem för att kunna sova. Han har därefter inget minne av någonting innan han blev tagen av polis för rattfylleri. Han är övertygad om att det var zolpidemtabletten och den efterföljande amnesin som var orsaken till rattfylleriet.

Det andre mannen kände sig stressad och sliten på en hårt utsatt arbetsplats. Han blev kort före rattfylleriet sjukskriven i flera månader för utmattningsdepression. Mot depressionen tog han sertralin. Han drack alltså alkohol under dagen och tog troligen två zolpidemtabletter till kvällen. Även han anför att han därefter helt saknar minne för vad som hände innan han blev tagen för rattfylleri.

I de många utredningar av alkoholrattfylleri jag gjort har jag tidigare inte stött på någon total minnesförlust liknande den som beskrivs i dessa två fall. Den förste mannen genomförde sin körkortsutredning på ett väsentligen tillfredsställande sätt, medan den andre inte kunde fullfölja utredningen på grund av förhöjda CDT-värden; han var uppenbarligen storkonsument av alkohol.

De båda kvinnorna hade inga problem med alkohol. Den äldre var inte helnykterist men skulle inte kunna tänka sig att köra bil med alkohol i sig. Hon kände sig jagad på arbetet, och säkert fanns det också sådant i privatlivet som pressade henne. Hon använde regelbundet zolpidem, som hon av allt att döma också överkonsumerade. Det kunde bli två tabletter i stället för en. Hon gick till två läkare för att täcka behovet. Därutöver behandlades hon med citalopram och vid behov Atarax (hydroxizin). Hon skulle nu köra på semester, 15–20 mil, med sin minderåriga son. På kvällen, vid 23-tiden, tog hon en (kanske två) zolpidemtabletter, vilket upprepades vid 4-tiden på morgonen.

Kvinnan var uppe vid 9–10-tiden för att förbereda resan. Då hon kände sig orolig tog hon två till tre Atarax-tabletter. Avfärd vid 13-tiden; det gick bra några mil men vid 14-tiden blev allt kaos, hon tycker sig tappa kontrollen över bilen. I stark ångest körde hon av huvudvägen för att ställa bilen. Hon försökte parkera mellan två bilar men körde in i ett staket. När hon backade krockade hon med de parkerade bilarna. Enligt ett vittne var hon totalt förvirrad och trodde att hon var framme vid målet trots att hon bara var halvvägs. Anmärkningsvärt är att tillståndet uppkom tio timmar efter det senaste zolpidemintaget. Hon slutade med zolpidemtabletterna, fick hjälp med stressen och har nu åter körkort.

Den yngre kvinnan led av återkommande huvudvärk. Hon var utredd för detta men diagnosen tycks vara oklar. Hon behandlades endast med Levaxin mot för låg ämnesomsättning, och hon varken rökte eller drack alkohol. Hon hade aldrig tagit något slags psykofarmaka. Hon skulle köra en tillfällig bekantskap till stationen eftersom denne var alkoholpåverkad. Men då hon inte ville köra på grund av att hon hade svår huvudvärk blev hon rekommenderad en receptfri värktablett och därefter vila en stund. Hon somnade men väcktes snart för att genomföra körningen. 

Kvinnan blev under färden helt förvirrad; det slutade med att hon körde upp på en refug nära stationen. Hon fick hjälp av polis och plogbil att komma av refugen. Då hon därefter körde på plogbilen tillkallades på nytt polis, och prov togs; det befanns att hon hade zolpidem i sig och alltså hade gjort sig skyldig till drograttfylleri. Uppenbarligen blev hon lurad av den tillfälliga bekantskapen. Hon medger att hon varit alltför godtrogen.

Det är väl känt att zolpidem timmarna efter intag i sällsynta fall kan ge upphov till en drömlik, sömngångaraktig sinnesstämning då vederbörande utan medvetande kan utföra handlingar som »sleep driving«. Även förvirring och perceptionsrubbningar kan uppträda; inte underligt då att det kan inträffa allvarliga trafikolyckor. Flera ambitiösa vetenskapliga artiklar jag fått från läkemedelsföretaget bekräftar detta. I Fass-texten varnas för långvarig användning, överkonsumtion och för att kombinera intag av zolpidem och alkohol. Det varnas även för samtidig användning av zolpidem och andra psykofarmaka, samt för att ta medlet utan att gå till omedelbar vila.

Alla människor är inte rationella. Vad kan man förvänta sig av patienter i stresstillstånd eller med utmattningsdepression? Eller av dem som mår dåligt av överkonsumtion av alkohol? Hur många i dagens Sverige tar inte sömntabletter efter att under dagen eller kvällen druckit några öl eller några glas vin? Hur många stressade, deprimerade eller alkoholiserade riskerar inte att överkonsumera eller bli beroende av läkemedel sådana som zolpidem?

Det är anmärkningsvärt att jag, som arbetar knappt halvtid, träffat på fyra fall där zolpidem varit närvarande vid allvarliga rattfyllerier. Inget annat läkemedel har, enligt min erfarenhet, figurerat på liknande sätt. En person helt ovan vid läkemedel blev förvirrad av en enda tablett. Borde inte läkarna vara mycket mer återhållsamma med att skriva ut detta läkemedel?

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.