Nikotin är ett njutningsmedel som på grund av rökningen indirekt orsakat stor skada. De negativa hälso-effekterna blev uppenbara i takt med att cigarettrökningen ökade under 1900-talet. Rapporter om ökad risk för lungcancer kom redan på 1950-talet [1], men rökepidemin var svår att få bukt med, även i Sverige. Så sent som år 1980 var antalet dagliga rökare bland män cirka 35 procent enligt Statistiska centralbyrån. Glädjande nog är denna siffra nu nere på 12,8 procent men i stället har vi fått andra grupper av nikotinanvändare.

Fakta 1. E-cigarett

E-cigaretter består vanligtvis av en metallhylsa med en kammare som kan laddas med en vätska eller ampull. Vätskan innehåller olika lösningsmedel, smakämnen och ibland nikotin. När man använder e-cigaretten bildas ånga som inhaleras, varvid ­nikotinet tas upp i munnen och lungorna och går ut i blodomloppet. Läkemedelsverket har med stöd i läkemedelslagen klassat e-cigaretter med nikotin som läkemedel, vilket innebär att all försäljning i Sverige är otillåten.

Fakta: Läkemedelsverket

Bland män snusar cirka 20 procent [2], och på senare tid har e-cigaretter, där man inhalerar rent nikotin i aerosolform (Fakta 1), kommit in på marknaden. Försäljningen av nikotinläkemedel (nicotine replacement therapy, NRT) har ökat så kraftigt enligt -apotekens försäljningsstati-stik för receptfria läkemedel [3] att det står helt klart att produkterna används längre än vad som rekommenderas för rökavvänjning.

Jämfört med rökning är alla andra administrationsformer att föredra om man tänker på hälsorisker. Men är nikotinet ofarligt om man inte röker? Bortsett från de akuta fysiologiska effekterna av nikotin, det vill säga blodtryckshöjning, hjärtklappning, kärlkonstriktion och så vidare, är man bekymrad för att den vanebildande effekten ska ha negativ inverkan på vår hälsa. Att nikotineffekterna är så svåra att analysera beror till stor del på att vår kunskap om nikotin huvudsakligen baseras på studier som gäller rökare. Ytterligare ett problem är att många forskare inte skiljer mellan tobak och nikotin, vilket leder till förvirring i litteraturen.

Vid Skånes universitetssjukvårds hälsoenhet har vi behandlat mer än 2 500 patienter för tobaksrelaterat nikotinberoende sedan starten 2002. Ytterst få har remitterats till oss för annat nikotinberoende än cigarettrökning. Fram till och med 2012 hade totalt 37 personer (1,5 procent) remitterats till oss för snusavvänjning och 15 (0,6 procent) för NRT-beroende. 

För att se om rökfritt nikotinberoende skiljer sig från rökberoende gjorde vi en uppföljning av de få snusare och NRT-användare som behandlats. Som jämförelse analyserades de rökare (n= 196) som satt rökstoppsdatum under perioden 2009–2012. Bland rökarna hade 39 procent lyckats sluta helt, vilket internationellt sett är ett bra resultat. Bland snusarna var 46 procent snusfria efter 12 månader [4]. Resultatet för NRT-beroende personer var dock mer oklart, då antalet patienter som kunde spåras var för litet för att tillåta ingående analys.

Vår erfarenhet visar att beroendet av nikotin hos snus-are och rökare kan behandlas på samma sätt [5], det vill säga motiverande samtalsmetodik i kombination med NRT som förstahandsval. I svårare fall används acetylkolinagonister (vareniklin) eller upptagshämmare av dopamin och noradrenalin (bupropion). Frågan om nikotinberoende har emellertid blivit alltmer komplicerad. Vi har varit helt inriktade på att få ner rökningsfrekvensen i samhället. Med en rökningsprevalens på strax över 10 procent ligger Sverige mycket bra till internationellt. Nu har vi i stället fått en uppsjö av nikotinprodukter där användarna inte har samma morbiditet, och därför inte kommer i kontakt med sjukvården.

Vi är nu i en situation där majoriteten av de nikotinberoende inte röker. Vår beredskap för att ta hand om rökare är numera god men vad gör vi med alla andra nikotinister? Synpunkter och kommentarer från kolleger med intresse för ämnet välkomnas.