WHO-initiativ för ökad tillgång till kirurgi i resursfattiga områden

Tillgången till kirurgiska tjänster är mycket ojämnt fördelad i världen. Mindre än 4 procent av alla operationer utförs på människor som tillhör världens fattigaste tredjedel [1]. Två miljarder människor saknar helt tillgång till kirurgi [2]. Konsekvenserna är att de inte får sina skador behandlade vid olyckor, att livsnödvändiga kejsarsnitt inte utförs eller att medfödda tillstånd som klumpfot och läpp–gomspalt förblir obehandlade, för att nämna blott några exempel. Enbart olycksfall kräver årligen 5,7 miljoner dödsfall globalt, betydligt fler än de 3,8 miljoner som orsakas av malaria, aids och tuberkulos tillsammans [3].

Utvecklingen av kirurgiska behandlingsmöjligheter i världens resursfattiga områden har hamnat i skuggan av stora program inriktade på infektionssjukdomar [4]. En orsak är missuppfattningen att kirurgisk behandling är för dyr. De senaste åren har ny kunskap framkommit som visar att kirurgisk vård på distriktssjukhus i låginkomstländer är mycket kostnadseffektiv, i paritet med vaccinationsprogram [5, 6].

Kirurgi har på olika sätt omnämnts i dokument, beslut och uttalanden från WHO i över 30 år [7, 8], men vägen från ord till handling har varit lång. Sedan snart ett decennium drivs arbetet för universell tillgång till kirurgisk vård framför allt av WHO:s program för akut och essentiell kirurgi (emergency and essential surgical care, EESC), vars globala initiativ (GIEESC) är öppet för alla intresserade och till stor del drivs av ideellt arbetande kliniker och forskare. GIEESC, som räknar 1 000 medlemmar från 100 länder, har som målsättning att öka kunskapen och uppmärksamheten kring den stora kirurgiska sjukdomsbördan och bristen på kirurgisk vård samt att stärka kapaciteten att leverera kirurgisk behandling på distriktssjukhus i låg- och medelinkomstländer.

Initiativet fokuserar på att utveckla internationella standarder och utvecklings- och träningsprogram för enkla och livsviktiga procedurer och tjänster i resurssvaga områden. Tio arbetsgrupper arbetar dessutom med frågeställningar som på olika sätt berör kirurgi i låginkomsländer. Vartannat år möts GIEESC:s medlemmar för att diskutera hur arbetet framskrider [8, 9].

Initiativets femte möte ägde rum i Trinidad och Tobago den 14–15 oktober i år, och bland de nära 300 deltagarna var artikelförfattarna ensamma representanter från Skandinavien. Några återkommande diskussionspunkter var hur man bäst bygger upp ett fungerande sjukvårdssystem i resurssvaga miljöer, hur politisk och ekonomisk vilja kan stärkas samt utbildning av icke-läkare till kirurgiska operatörer, något som i dag praktiseras i majoriteten av länder i Afrika söder om Sahara [10]. 

WHO:s initiativ har möjlighet att spela en viktig roll under de kommande åren, som plattform för att förbättra tillgången på och kunskapen om kirurgisk sjukvård i resurssvaga länder, liksom för att öka kvaliteten på de tjänster som erbjuds. Kirurgiska tillstånd är en heterogen grupp, och patienterna har inte mycket mer gemensamt än ett behov av kirurgisk behandling. Till skillnad från andra sjukdomsgrupper som exempelvis HIV/aids tycks kirurgiska tillstånd ha betydligt svårare att generera uppmärksamhet och mobilisera resurser. GIEESC har därför stor potential som koordinator och pådrivande kraft för att öka tillgången på kirurgisk vård i resursfattiga områden.

Nästa stora vägskäl för att påverka stora globala hälsofrågor är Världshälsoförsamlingen (WHA) som WHO håller årligen i maj. I form av resolutioner beslutar mötet vilka prioriteringar och riktlinjer som ska gälla för organisationens fortsatta arbete. Även om resolutionerna inte har direkt inflytande över de enskilda medlemsländernas nationella hälso- och sjukvårdsplaner spelar de en viktig roll för vilka prioriteringar som kommer att gälla. Ett utkast till en resolution om vikten av att öka tillgången till kirurgisk vård i resurssvaga områden har arbetats fram. Flera nordiska forskare och kliniker har tidigare lämnat betydande bidrag till denna rörelse [11].

I brist på starka kirurgiska lobby- och aktivistgrupper är det tydligt att påverkan måste komma från professionen i varje enskilt medlemsland. Vi uppmanar därför kirurger, obstetriker, anestesiologer och andra intresserade här hemma att involvera sig i arbetet med att göra operativa specialiteter mer tillgängliga för patienter även utanför den rikaste delen av världen. Medlemskap i GIEESC är en god början (Fakta 1).