Figur 1. Antal patienter per åldersgrupp (båda könen, hela Sverige) som under år 2011 lagts in på sjukhus (huvud- eller bidiagnos i sluten vård) på grund av förgiftning med »andra och icke-specificerade droger, läkemedel och biologiska substanser« (diagnoskod T50.9). 

Huvudsyftet med den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD) [1] är att möjliggöra klassificering och statistisk beskrivning av sjukdomar och andra hälsoproblem som orsak till människors död eller kontakt med hälso- och sjukvården [2]. Världshälsoorganisationen (WHO) ansvarar för innehållet i ICD, och Socialstyrelsen för den svenska versionen, ICD-10-SE.

Förgiftning med droger, läkemedel och biologiska substanser klassificeras i ICD-koderna T36–T50 [3]. Enligt ICD-10-SE innefattar dessa koder »Felaktig substans given eller intagen av misstag« samt »Överdosering av de nämnda substanserna«.

I Socialstyrelsens statistikdatabas finns statistik över diagnoser i sluten vård enligt ICD-klassificeringen [4]. Statistiken över förgiftning som orsak till sluten vård visar en kraftig ökning av ICD-kod T50, »Förgiftning med vätskedrivande medel« för perioden 2006–2011, från drygt 35 fall till över 60 fall per 100 000 invånare och år. Övriga ICD-förgiftningsgrupper minskar över tid eller är i princip oförändrade. Ytterligare undersökning av statistiken för ICD-kod T50 visar att det är undergruppen T50.9 som ökar. T50.9 innehåller enligt ICD-10-SE inte vätskedrivande medel, utan »Andra och icke specificerade droger, läkemedel och biologiska substanser«. Dessa är, enligt Socialstyrelsen, immunglobulin, lipotropa läkemedel, paratyroideahormoner och deras derivat, surgörande medel och vacciner. Kvinnor i åldrarna 20–24 år är de som oftast läggs in i slutenvård till följd av förgiftning med substanser i ICD-kod T50.9 (Figur 1).

Är det alltså immunglobulin, lipotropa läkemedel, paratyroideahormoner, surgörande medel och vacciner som står för ökningen av antalet patienter som fått slutenvård på grund av förgiftningar mellan år 2006 och 2011? Nej, förklaringen är att ICD-10-SE anger att koderna T36–T50 kan ersättas av sjuställiga ATC-koder som tillägg till ICD-koden T50.9. Det ökade antalet förgiftningar som fått diagnoskod T50 beror på en ökad användning av T50.9 som en sorts »slaskkod« för alla läkemedel.

Ett utdrag ur Socialstyrelsens patientregister över huvuddiagnoskod T50.9 hos kvinnor 20–24 år för år 2011 visar att 54 procent av vårdtillfällena som klassificerats under T50.9 inte har någon angiven ATC-kod. I dessa fall (470 vårdtillfällen) är det omöjligt att via statistiken över diagnosklassificering veta vilket läkemedel som orsakat förgiftningen. Av diagnoserna i T50.9 med en angiven ATC-kod dominerade ATC-kod N (nervsystemet).

En första analys av Socialstyrelsens förgiftningsstatistik tycks visa ett ökat antal patienter som får sluten vård på grund av förgiftning med vätskedrivande medel. Däremot förefaller antalet patienter som vårdas i sluten vård till följd av förgiftningar med läkemedel ur ATC-grupp N (T40 [narkotiska medel] och T43 [psykotropa medel]) vara oförändrat eller ha minskat över tid. I verkligheten är det dock inte förgiftningar med vätskedrivande medel utan förgiftningar med okända läkemedel samt just ATC-grupp N som lett till ökningen av antalet inlagda patienter.

Så länge T50.9-koden i stor utsträckning används utan komplettering med ATC-kod uppfylls inte huvudsyftet med ICD. Kvinnor 20–24 år var den grupp som under 2011 hade flest sjukhusinläggningar på grund av förgiftning. Det hade varit intressant att studera vilka läkemedel som ligger bakom dessa inläggningar, men befintlig statistik medger tyvärr inte det.

Hur kan statistiken bli bättre? »Slaskkoden« T50.9 bör exkluderas från T.50 så att den inte ser ut att höra till »vätskedrivande medel«. ATC-kod bör alltid anges vid användning av diagnoskod T50.9 när substansen som orsakar förgiftningen är känd.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.