Regeringen har i samarbete med Sveriges Kommuner och landsting (SKL) drivit ett nationellt kvalitetsarbete som syftar till att åtgärda brister i sjukskrivningsprocessen. Sammanlagt åtta miljarder kronor har sedan 2006 satsats genom den så kallade sjukskrivningsmiljarden [1].

Nationella mätningar av läkarintygens kvalitet har gjorts vid tre tillfällen. I ett landsting var andelen godkända intyg som mest 67,7 procent medan övriga landsting bara nådde upp till runt 50 procent godkända intyg, vilket gör att resultatet måste betecknas som blygsamt i relation till insatsen [2]. Följden blir återkommande kompletteringar av läkarintygen och en utdragen beslutsprocess beträffande ersättningen till patienten. Patienten oroar sig för sin ekonomi, och rehabiliteringsåtgärder grundade på bedömningar i läkarintyget blir missriktade eller uteblir, vilket medför merarbete för både läkare och handläggare på Försäkringskassan. Dessutom riskerar sjukfrånvaron att förlängas.

Läkarintyget innehåller flera fält, och de olika fälten har sinsemellan hållit olika kvalitet vid granskningarna. Om intyget ska godkännas i enlighet med mallen för den nationella granskningen måste alla fält vara godkända. Det största kvalitetsproblemet har varit bedömning av aktivitetsförmåga. När Försäkringskassans handläggare beslutar om ersättning är aktivitetsförmågan och kopplingen till diagnos och funktion de bärande elementen i helhetsbedömningen [3]. Därför är detta ett allvarligt problem. De huvudsakliga satsningarna har gått till utbildning i försäkringsmedicin för läkare och andra. Man har också tillsatt så kallade rehabkoordinatorer. Detta tycks dock inte ha påverkat kvaliteten i läkarintygen. Läkarutbildningen innehåller inga kurser i bedömning av aktivitetsförmåga, vilket kan förklara att kunskapen är bristfällig hos läkare som sjukskriver.

Inom psykiatrisk öppenvård arbetar man i team, och där ingår vanligtvis arbetsterapeuter. Eftersom arbetsterapeuter har en högskoleutbildning med fokus på bedömning av aktivitetsförmåga ville vi pröva om ett samarbete mellan läkare och arbetsterapeut inför sjukskrivning kunde öka andelen godkända intyg vid en extern granskning.

I ett samarbetsprojekt med Försäkringskassan har läkarintyg från den psykiatriska öppenvården vid Sahlgrenska universitetssjukhuset granskats utifrån den nationella mallen. Först granskades 70 läkarintyg från 2011 av en specialist på sjukförsäkringen. Andelen godkända intyg var 36 procent. Därefter utbildades läkare och arbetsterapeuter i försäkringsmedicin och DFA-kedjan (diagnos, funktion, aktivitetsförmåga) av Försäkringskassan. Grupperna fick även utbildning i ICF (international classification of functioning) [4] och i WHO:s klassifikationssystem för bedömning av funktions- och aktivitetsförmåga.

Våren 2012 bidrog arbetsterapeuter med bedömningar av patientens aktivitetsförmåga inför sjukskrivning i ett hundratal fall. 70 läkarintyg utgjorde undersökningsgruppen och 70 intyg utan arbetsterapeutens bidrag utgjorde kontrollgrupp. Även dessa intyg granskades av Försäkringskassans utbildade granskare. I kontrollgruppen blev 71,4 procent av intygen godkända och i undersökningsgruppen 98,6 procent [5].

Resultatet av studien visar att rätt använd kompetens väsentligt höjer kvaliteten i läkarintyget och förkortar sjukskrivningsprocessen eftersom kompletteringar kan uteslutas. Därmed underlättas beslutsfattandet i ersättningsfrågan för Försäkringskassan och man kan sannolikt identifiera behov av rehabilitering tydligare, vilket troligen minskar patientens oro för försörjningen.

Frågan är om det finns andra sätt att nå samma kvalitet, eller hur man hanterar brist på arbetsterapeuters bedömning av aktivitetsförmåga inför sjukskrivning. Vill man öka ambitionsnivån ytterligare måste underlaget för bedömningarna granskas även i godkända intyg. Även dokumentationen och effekterna av rehabiliteringsåtgärder måste undersökas och rutiner för samarbete i sjukskrivningsprocessen utvecklas.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.