Begränsning missar målet för jämlik vård

Vård på lika villkor som ges efter medicinska behov är centrala principer i Läkarförbundets sjukvårdspolitik. Det är därför glädjande att Föreningen Socialistiska läkare skriver en debattartikel på detta viktiga tema. Föreningens tydliga ställningstagande för en begränsning av vem som ska få utföra skattefinansierad primärvård missar emellertid målet att åstadkomma en mer jämlik vård. Begränsningen minskar dessutom patienternas och vårdprofessionernas möjligheter att göra egna val.

Ökad jämlikhet och valfrihet är dimensioner som helt riktigt påpekas har en ideologisk bas, men är för den skull inte, som det påstås, utan vetenskaplig evidens.

Vårdvalet är en modell för att organisera den offentligt finansierade primärvården. Den ska ställas mot förvaltningsmodellen som varit förhärskande i den svenska sjukvården under många decennier. Organisationsmodellen har betydelse för makten över hur verksamheten bedrivs.

I vårdvalet decentraliseras beslut och ansvar i högre utsträckning från politiker till utförare. Mycket av det som förbundet ser som positivt med vårdvalet ligger just i mindre detaljstyrning från politiker vilket i sin tur stärker medarbetarnas ansvarstagande, motivation och kreativitet.

En jämlikare vård påverkas främst av vilka förutsättningar och spelregler huvudmännen ger inom ramen för ett vårdval, vare sig det gäller privata utförare eller verksamheter inom landstingens egen regi. Här är centrala faktorer pengar och personal, uppdragens utformning, incitament i ersättningssystem och ledarskap.

I exempelvis Stockholm har vårdvalets utformning lett till en kraftig ökning av andelen läkarbesök med enklare diagnoser. I Östergötland däremot har patientgrupper med större vårdbehov dragit nytta av en ökad tillgänglighet [1]. Liknande ojämlikheter finns att hitta i landstingsdriven sjukhusvård som inte är konkurrensutsatt på samma sätt. Ett exempel är cancervården där väntetider skiljer sig stort mellan landsting [2].  

Med andra ord är det dags att sluta diskutera vårdvalets vara eller icke vara och rikta energin på att ge primärvården goda förutsättningar att vara första linjens sjukvård. Viktigast är nu att lösa bemanningskrisen. Det är ett lika stort problem i dag som det var 30 år innan det obligatoriska vårdvalet infördes.

En kartläggning vi gjorde hösten 2012 visar att det saknas närmare 1 400 specialister i primärvården, men att det också finns stora regionala skillnaderna i läkartäthet.

Antalet ST-läkare måste öka med 50 procent till 2017 om pensionsavgångarna ska ersättas [3]. Att klara uppgiften blir ofantligt svårt – särskilt som primärvården, vilket förbundet visar i en nyligen presenterad rapport, fortfarande är kraftigt underfinansierad [4].

Ett annat skriande problem som funnits långt före vårdvalet är den bristande läkarmedverkan i äldrevården. I en rapport från i höstas föreslår vi bland annat att det införs nationella regler i vårdvalet som tydligt definierar läkarnas uppdrag i vården av de sköra äldre [5].

Inför valet 2014 har Läkarförbundet tagit fram foldern »Jämlik vård« med fokus på jämlikhet. Utöver primärvårdens bemanning och läkarmedverkan i äldrevården lyfter vi behovet av en flexibel vårdgaranti som inte tränger undan äldre patienter och kroniker. Valfoldern är utgångspunkt i våra diskussioner med regeringen och övriga riksdagspartier. Förhoppningen är att jämlikare vård hamnar högt på den politiska dagordningen.

Förbundet fortsätter också arbetet med att utarbeta förslag till välfungerande vårdval. Till hösten planerar vi en enkätundersökning bland läkare om hur de upplever arbetssituationen och vården som erbjuds. Syftet är att ge landstingen underlag, baserat på läkarkårens erfarenheter, att fortsätta utveckla vårdvalsystemen till gagn för en bättre och mer jämlik primärvård.

Läs mer:
Läkarförbundet bör ta ställning mot en marknadsstyrening av vården