Läkarförbundet bör ta ställning mot en marknadsstyrning av sjukvården

Under rubriken »Slopa uttrycket ’vård som inte kan anstå’« välkomnar Thomas Flodin Socialstyrelsens kritik av denna definition, som inte anses användbar [1]. Flodin slår fast: »Att prioritera eller bortprioritera patienter bör endast ske utifrån medicinskt behov. All vård bör ges på lika villkor. Det är ett ansvar för varje läkare att utöva sin yrkesetik i kontakten med varje patient oavsett pappersstatus.« Socialistiska läkare gläds åt att Läkarförbundet är tydligt angående vård till papperslösa, och förhoppningen är naturligtvis en lagändring. Tyvärr har Läkarförbundet inte ändrat uppfattning i frågan om marknadsstyrningen av vården, som tvingar läkare att frångå sin yrkesetik och inte längre prioritera enbart utifrån medicinskt behov.

I maj 2012 skrev vi en debattartikel i Läkartidningen där vi uppmanade Läkarförbundet att ta hänsyn till evidens och beprövad erfarenhet när det gällde förbundets riktlinjer kring vårdval [2]. Svaret från Läkarförbundets ordförande Marie Wedin var tydligt: för Läkarförbundet är ideologi viktigare än vetenskap i denna fråga [3]. Trots att evidensläget i dag är detsamma innehåller Läkarförbundets senaste riktlinjer kring vårdval inte ordet »vinst« någonstans [4]. Glädjande är det då att företrädare för Läkaresällskapet skriver att »de principer som läkaretiken bygger på är hotade« [5], och att man nu lyfter upp frågan om marknadsstyrning av vården på agendan [6].

Inga siffror tyder på att vinstdriven vård skulle vara av högre kvalitet eller effektivare än den offentliga. Läkaruppropet och Maciej Zarembas artikelserie har fått fler att inse att marknadsstyrd vård varken är jämlik eller effektiv [7, 8]. Inte ens när den beprövade erfarenheten visas med denna tydlighet är Läkarförbundet intresserat av att ändra ståndpunkt, något som även kollegan Jan Halldin tar upp i en debattartikel i maj 2013 [9]. Bengt Järhult uppmanade i oktober 2013 Läkarförbundet att »göra upp med sin historia« och sluta blunda för vetenskapen kring vårdens organisation, men han möttes av tystnad [10]. Ett initiativ till att starta en tankesmedja för vårdfrågor avfärdas av Läkarförbundets ordförande [11, 12]. Nu har i stället Läkaresällskapet hoppat på tåget genom projektet »Värdefull vård« [13].

Sedan vår förening återuppstod för fem år sedan har vi fått allt starkare stöd för våra krav. Det vi tidigare hoppades var anekdotiska undantag har dessvärre visat sig vara vardagsmat. Patienter skickas till akuten med remiss i handen i hopp om att man från akuten beställer en viss undersökning för att slippa belasta den egna vårdcentralens budget [14, 15]. Privata vårdcentraler registrerar fler diagnoser för att få högre ersättning [16, 17].

Vi är övertygade om att alla läkare vill göra ett bra arbete och vill sina patienters bästa. Med dagens vårdvalssystem försvåras detta när antalet »pinnar« blir viktigare än att kunna ge den tid som faktiskt behövs för svårare fall. Vårdcentraler tvingas prioritera lätta fall för att verksamheten ska gå runt och kunna gå med vinst. Vi tror inte att kollegor vill ta till fula knep eller fuska för att öka ersättningen, men det marknadsstyrda systemet tvingar fram detta beteende.

Läkarförbundet borde lyssna till Läkaruppropet och andra röster och vara ett stöd för kollegorna i denna fråga. Att envist stå fast vid att »… konkurrens har potential [vår kursivering] att utveckla och effektivisera vården och dess privata och offentliga driftsformer om det sker under gynnsamma betingelser« [3] när ingenting tyder på detta är inte bara naivt. Vad värre är, det strider mot den starka beprövade erfarenhet som byggts upp under de år vi haft vårdvalssystemet.

I september är det val. Då finns det goda chanser att ändra den för vården så destruktiva politik som förts de senaste åren. Vi hoppas att Läkarförbundet nu tar sitt förnuft till fånga och tar ställning mot en marknadsstyrning av vården. Annars riskerar både kollegor och patienter att fortsatt bli lidande när ideologi får gå före vetenskap.