Som läkarkandidat har man ofta en passiv roll på avdelningen. Det finns inga arbetsuppgifter som är speciellt anvisade för läkarstudenten, och det kan hända att man sitter på en stol bredvid den handledande läkaren en hel dag. Det mesta vi tillägnat oss under året av verksamhetsförlagd utbildning (VFU) är avdelningsrutiner och journalföring. Även om man ska behärska detta är det orimligt att de utgör huvuddelen av den kliniska undervisningen, särskilt som den i sin tur utgör nära hälften av det internmedicinska året. När man på så sätt kämpar i motvind tappar man snart motivationen att tillägna sig ny kunskap, den varken belönas eller behövs för att klara klinikplaceringarna.
Problemet ligger i avsaknaden av en undervisningskultur. Det är för få handledare som undervisar självmant och spontant trots att universitetssjukhusen har åtagit sig ett undervisningsansvar.
Vår vision är att ronden blir ett undervisningstillfälle. Den handledande läkaren berättar om riskfaktorer, patofysiologi, terapialternativ, fallgropar, varför man valt en viss utredningsväg och annat relevant för den blivande kollegan. Det hela kan utformas som ett bedside-förhör, och man kan få i uppgift att påföljande dag redogöra för det man inte kunde. Vi ser flera fördelar med detta. Patienten får en grundlig undersökning och läkaren stimuleras att tänka igenom sin handläggning.
Våra erfarenheter begränsar sig till ett par sjukhus, men vi ser ett mönster som återkommer i diskussioner med kurskamrater, äldrekursare och läkarstudenter från andra lärosäten. Vi tror att det rör sig om ett systemfel. Undervisning är inte en naturlig del i den kliniska verksamheten. Det finns visserligen ett visst egenvärde i att befinna sig på en klinik. Man behöver se vården inifrån och lära sig rutiner. Men huvudsyftet ska vara att lära sig relevanta yrkeskunskaper såsom patofysiologi, differentialdiagnostiskt resonemang, utredningsmodaliteter, terapialternativ och tänkbara komplikationer.
Vi uppmanar alla handledande läkare att dela med sig av sina tankegångar samt att förhöra och i möjligaste mån involvera kandidaten i det kliniska arbetet. Vi vill bli utmanade och utfrågade och få lära oss nya saker som kan tillämpas i ett meningsfullt sammanhang. Läkaryrket bygger på kunskap. För kunskapsutbytet och utbildningens skull är det viktigt att undervisning ingår som ett naturligt inslag i vården.
