Kampen om ST-tjänster hård i Danmark

I Danmark kämpar unga läkare hårt för att få ST-tjänster. Kraven har ökat massivt i och med att trycket på ST-tjänsterna blivit hårdare. De mest populära specialiteterna pediatrik, anestesi, gynekologi/obstretik och kardiologi kräver som regel en doktorsgrad utöver relevant klinisk erfarenhet, men kraven på doktorsgrad börjar också smyga sig in hos de mindre populära specialiteterna. Allt på grund av den danska »fyraårsregeln« (se faktaruta nedan) som tvingar unga läkare till stora prestationer på kort tid, samtidigt som läkarutbildningen i Danmark spottar ut förhållandevis många nya läkare varje år.

Jag tillhör en av de lyckliga som har fått min läkarlegitimation i Danmark. Liksom många av mina studiekamrater har jag funnit min livspartner under studierna, har bildat familj och tänkt mig en framtid på ett landsbygdssjukhus i Danmark. Utvecklingen för unga läkare de senaste åren har dock fått mig att tänka på andra möjligheter att uppnå specialistläkarkompetens.

Införandet av ett års AT (KBU), har tillsammans med fyraårsregeln orsakat problem för oss nyutexaminerade läkare. Att den danska så kallade turnusen gjordes om från krav på erfarenhet från tre specialistområden till endast två, samtidigt som man är tvungen att fokusera på den ST man önskar, har inneburit att vi i princip måste veta vilken ST vi vill söka innan vi är klara på läkarutbildningen. Det antyddes att unga läkare var bortskämda eftersom de hellre arbetar ett par år extra för att kunna söka den populära drömspecialiteten och inte vill flytta till lediga specialistutbildningar i ytterområdena. Fyraårsregeln skulle minsann få bukt med detta oskick illa kvickt.

Vad har resultatet blivit? Jo, antalet obesatta ST-platser har minskat. Men beror detta på regeringens tilltag, eller på att vi är (för) många nyutbildade läkare? Eller har de specialistutbildningar som tidigare fick kämpa för att locka folk väckt nytt intresse hos de unga läkarna? Det finns inga belägg för att de positiva effekterna överstiger de negativa. Många har nämligen valt »landsflykt« till Norge eller Sverige för att komma undan hetsen, eller för att de nekades fri tillgång till arbetsmarknaden i Danmark. Danmark förlorar därmed duktiga unga läkare till grannländerna och kan vinka farväl till den cirka en miljon danska kronor per läkare som investerades under utbildningen. Vem flyttar tillbaka efter fem år när man hunnit köpa hus och lära sig språket, skaffat barn och ett socialt nätverk? Den tröskeln är ganska hög.

För oss som tagit chansen under fyraårsregelns slaveri innebär det att vi kämpar om platser dels med dem som gått den gamla turnusordningen och har mer erfarenhet samt obegränsad tid, dels mot dem med klinisk erfarenhet liknande vår egen. Hur kan man stå ut från mängden? Jo, genom att producera artiklar. Man kan skriva sin egen projektbeskrivning, söka ekonomiska medel, genomföra och få en doktorsgrad som sätter fyraårsregeln i pausläge i tre år. Man kan undervisa på högre nivå. Åka ut med Läkare utan gränser. Engagera sig i kliniska studier. Bli fackligt aktiv, arbetsplatsansvarig, engagera sig i sociala projekt som att jobba gratis på en klinik för papperslösa flyktingar. Allt för att få ett finare CV. Har du testat en mindre attraktiv specialitet när du söker ST måste du ha en god förklaring och kunna försvara den under anställningsintervjun. Men anställningen går nog ändå till den som kan visa papper på uppnådd doktorsgrad.

För oss unga läkare innebär detta en starkt reducerad fritid, om ens någon. För mig betyder »fritid» att jag engagerar mig i kliniska projekt, sammanställer data som kanske kan bli en publiceringsbar artikel, skriver en projektplan till min kommande disputation och söker pengar från olika fonder. Ännu har jag inte lyckats, eftersom jag inte kan länka till mitt eget namn på PubMed eller notera en impaktfactor i mitt CV. Man måste visa att man kan forska innan man får sin forskarutbildning!

Orken börjar tryta. Min kompetens är uppenbarligen inte önskvärd i Danmark så länge jag inte bara kan få vara en kliniskt erfaren och duktig läkare.