PRISS-projektet.

PRISS-projektet bygger på samverkan mellan Svensk ortopedisk förening, Svenska infektionsläkarföreningen, Riksföreningen för operationssjukvård, Ortopedisjuksköterskor i Sverige, sektionen för ortopedkirurgisk rehabilitering inom Fysioterapeuterna (dåvarande Legitimerade sjukgymnasters riksförbund), samt Svensk förening för vårdhygien. Patientförsäkringen LÖF har bidragit med administrativt och ekonomiskt stöd, medan organisationerna ansvarat för det medicinska innehållet samt utsett revisorer och expertgrupper. Styrgruppen har bestått av ordförande eller styrelseledamot från vardera organisation samt Patientförsäkringen LÖF:s chefläkare.

Årligen utförs 16 000 höftprotesoperationer och 13 000 knäprotesoperationer i Sverige. Omkring 1 procent som får en höftprotes och 1,5 procent som får en knäprotes genomgår en revisionsoperation på grund av infektion. Incidensen av protesrelaterade infektioner har ökat under 2000-talet [1, 2]. För patienten är det en allvarlig komplikation [3]. För samhället medför det stora kostnader. En analys från 1989 visar att kostnaden för behandling av en knäprotesinfektion är sju gånger högre än för en primär operation [4]. Utifrån nyare studier uppskattas kostnaden till 200 000–500 000 kronor/patient [5-7]. Patientförsäkringen LÖF betalar årligen ut cirka 15 miljoner kronor till drabbade patienter. 

PRISS (Protesrelaterade infektioner ska stoppas) initierades våren 2008. Ortopedi hade då flest ersatta vårdskador. Den vanligaste orsaken var postoperativ infektion. Projektet inspirerades av ­»Säker förlossningsvård«, med målet att minska antalet förlossningsskador [8]. Målet för PRISS var att halvera antalet protesrelaterade infektioner, minska onödigt lidande och kostnader för samhället samt öka medvetenheten om infektionsrisker och hur de kan ­minimeras.

Projektet inleddes på fyra kliniker våren 2009, och den sista etappen startade hösten 2012. Alla 72 kliniker i landet som utför elektiva protesoperationer i knä och höft medverkade. Med ett par undantag har samtliga genomfört alla processteg. Först analyserades viktiga moment med ett självvärderingsinstrument. De områden som berördes var urval och optimering av patienter, hygienrutiner, preoperativ tvätt, hudkostym, antibiotikaprofylax, operationsmiljö, postoperativ sårbehandling, tidig upptäckt och åtgärd av postoperativ infektion, infektionsregistrering samt vårdprogram. För varje område ställdes frågorna: Vilka rutiner/riktlinjer har ni? Hur skapar ni förutsättningar för att de ska efterföljas? Hur mäter/kontrollerar ni graden av följsamhet? Hur återförs resultaten av mätningarna till medarbetarna? Vilka idéer har ni om åtgärder och förbättringar? 

Svaren granskades av ett revisorsteam utan koppling till den reviderade kliniken. I teamet ingick ortoped, operationssjuksköterska och sjuksköterska, och ofta även infektionsläkare, sjukgymnast och hygienläkare eller hygiensjuksköterska. Teamet besökte kliniken en dag, sammanfattade styrkor och förbättringsmöjligheter och kom överens med verksamhetschefen om åtgärder. Merparten av åtgärderna handlade om rutiner, en mindre del om att skapa förutsättningar för att följa rutiner och utveckla metoder för att mäta följsamheten. Åtgärderna redovisades till revisorsteamet efter ett halvår.

Projektets effekt kommer att följas upp genom Svenska höft- respektive Svenska knäprotesregistret. Det är tänkbart att PRISS-projektet ökat medvetenheten om infektionsproblemet, vilket kan ha lett till fler rapporterade fall. Först om 2–3 år kommer effekterna att kunna utläsas från registrens årsrapporter. Såväl det totala antalet infektioner som andelen infektioner som behandlats i tidigt skede utan att avlägsna protesen är viktiga utfallsmått. En samkörning gjordes mellan höftprotesregistret och Läkemedelsregistret för 2005–2008, och en ny samkörning planeras för att mäta effekterna av PRISS.

»Bästa kända arbetssätt« avseende faktorer som påverkar infektionsfrekvens har inom projektet beskrivits av fyra expertgrupper. De om­råden som avhandlades var riskfaktorer för infektion och optimering inför operation, användning av antibiotikaprofylax, optimal operations­miljö och tidig upptäckt av infektion samt infektions­registrering.

PRISS visar att det är viktigt att de professionella organisationerna ansvarar för det medicinska och vårdvetenskapliga innehållet samt äger och driver projekten. Vidare krävs administrativt och ekonomiskt stöd. Eftersom höft- och knäproteskirurgin hela tiden utvecklas kan det infektionsförebyggande arbetet aldrig avslutas. Det gäller att bygga vidare på den kunskap som tagits fram, implementera goda rutiner samt bevaka följsamheten. 

Samtliga dokument och referenslistor finns på PRISS webbplats http://www.patientforsakringen.se/PRISS.html