Hjärnskakning är en skada som ofta nonchaleras och inte behandlas eller följs upp enligt vedertagna principer. Detta gäller inte minst inom idrotten, trots att det i dag finns riktlinjer för hur skadan bör hanteras och hur en återgång till sporten bör ske [1].Dessutom visar en ny avhandling från Göteborg att en hjärnskakning läker betydligt långsammare än man tidigare trott. Det kan ta mer än fyra månader innan man är återställd [2]. Den normala frånvarotiden efter en hjärnskakning är betydligt kortare, oftast bara 1–2 veckor. Inom boxningen stängs den drabbade av i en månad, och det krävs ett läkartillstånd för att gå upp i ringen igen.
I boxning, som är en av Riksidrottsförbundet sanktionerad sport, tillåter man utövarna att slå sin motståndare medvetslös. I de flesta andra sporter blir man då utvisad och bestraffad. Man kan även bli åtalad och fällas för grov misshandel, men inte om det sker innanför repen i boxningsringen. PO Enquist har uttryckt det som »tortyr inför betalande publik«. Detta kommer tydligt fram i en intervju i Svenska Dagbladet [3] där det framgår att proffsboxaren Frida Wallberg, som blev knockad för över ett år sedan, fortfarande inte klarar av att lämna sängen vissa dagar.
Ännu värre är kampsporten MMA (mixed martial arts), som utövas i inhägnade burar. Även den är sanktionerad av Riksidrottsförbundet. Av tävlingsreglerna för amatörer inom sporten framgår att det är tillåtet med slag, sparkar och knän mot huvudet i stående kamp. Om motståndaren ligger ner, sitter eller står på knä får man bara slå mot huvudet och kroppen. Att sparka och knäa motståndaren är tillåtet mot övriga delar av kroppen, till exempel lever, mjälte och njurar. Dessutom är strypningar, armlås runt halsen, tillåtna. Denna brutala »sport« visas på tv, i stället för granskande, kritiska reportage.
Vi har som läkare ingen skyldighet att ingripa vid nödsituationer, men det gör vi normalt sett ändå. När det gäller boxning och brutala kampsporter borde vi även verka för ett förbud av såväl etiska som humanitära skäl. Att medicinskt skolade personer ställer upp som matchläkare på galor med dessa råa sporter är anmärkningsvärt.
Sveriges läkarförbunds centralstyrelse antog 1985 ett antal uttalanden om utövning av läkaryrket i samband med tävlings- och motionsidrott [4]. Där faststlogs att »samma regler som gäller inom den medicinska etiken i allmänhet ska också gälla för idrottsmedicinen«. Det anses till exempel vara av särskild betydelse att läkarens främsta mål är patientens hälsa.
Hur resonerar en matchläkare som ställer upp med vetskap om att deltagarnas främsta mål är att slå sin motståndare knockout? Det rimmar illa med de etiska regler läkaren förväntas följa.
I Läkarförbundets uttalanden står vidare: »Om viss idrottsutövning bedöms förenad med betydande risker ska läkaren försöka eliminera dessa genom att påverka såväl idrottsutövaren som övriga berörda beslutsfattare.«
Det är uppenbart att det föreligger en betydande risk att någon blir slagen knockout i dessa sporter. Det bästa sättet att eliminera riskerna är ett förbud; om inte annat förbjuda slag mot huvudet. Det är till sist en moralisk, etisk fråga. Ska vi tillåta offentliga slagsmål där man får slå motståndaren medvetslös?
Referenser
- Tegner Y, Gustafsson B, Forssblad M, et al. Hjärnskakning och idrott – nya riktlinjer för handläggning. Läkartidningen. 2007; 104:1220-3.
- Neselius S. Diagnosis and monitoring of sport-related concussion. [avhandling]. Göteborg: Göteborgs universitet, Sahlgrenska akademin; 2014.
- Den nya Wallbergs kamp. Svenska Dagbladet. SvD SPORT. 15 aug 2014.
- Idrottsmedicin. Uttalanden antagna av Sveriges läkarförbunds centralstyrelse den 6 juni 1985. Stockholm: Sveriges läkarförbund; 1985.
Jag tror tyvär inte att det är realistiskt att tro att man skall kunna stoppa denna typ av sporter. Jag tror att det finns en betydande risk att dessa kamper då till större del skulle äga rum "underground", med de konsekvenser det skulle innebära. Dessutom tror jag att det finns typer av personer som har ett behov av och en drivkraft till att bedriva kamp på det sätt som dessa sporter ger utrymme för, ett behov och en drivkraft som jag inte är helt säker på går att stoppa eller kanalisera på något annat sätt. Jag tycker läkare ska erbjuda kompetent rådgivning och behandling enligt fastslagna riktlinjer till dessa idrottsutövare. Om det slarvas med uppföljning tycker jag lösningen på det är att strama åt regelverket i så fall.
Mvh
Slaget medförde skador som det tog flera timmar på operation att lägga rätt och fixera.
Kan nu en domstol med flera lagfarna domare ha den inställningen till våld så är det kanske inte så anmärkningsvärt att MMA agerar som de gör om matcher där deltagarna frivilligt medverkar.
Frågan är dock om någondera är respektabelt.
Du kommer kanske att se annorlunda på saken då du fått ta emot ett antal ungdomar med spräckta njurar och de knockade, medvetslösa med i värsta fall livslångt lidande framför sig - om de nu klarar livhanken.
Angående stryp och ledlås så lärs man från det att man för första gången kliver upp på en kamsportsmatta att man klappar av (d.v.s ger upp) om strypet/låser sitter så bra att man inte kommer loss. Om man tillför skadaor såsom frakturer/dislokationer eller stryper någon medvetslös och på grund av oaktsamhet därmed inte respekterar reglerna kan jag garantera att den utövaren inte är välkommen tillbaka till den klubben. Jag tränar barn och ungdomar i grappling och de lär sig direkt hur man klappar av om det känns obehagligt och att man släpper direkt om man bara tror att den man brottas med ger upp. Det handlar om en respekt gentemot varandra. Jag har tränat kampsport i nästan 20 år, även varit uppe och tränat MMA och jag har aldrig varit rädd eftersom jag vet att den jag kör med visar samma respekt gentemot mig som jag har mot min motståndare. Och det som jag är minst rädd för är stryp eller lås för det handlar om kontroll och har man inte kontroll så släpps man inte att utföra sådana tekniker.
Visst, jag säger inte att MMA inte är en tuff sport men det är mer kontroll än vad som kan ses. Blir man knockad på en match så handlar det om månader innan man får kliva upp i ringen igen och om det sker på träning så släpps man inte upp så vidlyftigt upp på mattan igen. Självklart så ska MMA (och självklart alla kamsporter) regelbundet granskar regler, organistaioner, klubbar och matcher, vi välkomnar en kontinuerlig chans till utveckling, men detta måste ske av folk med insyn i sporten.
Jag som är uppvuxen med kampsport kan fortfarande tycka att det är obehagligt att se folk bli knockade, men jag tycker att det är ändå mer obehagligt att se t.ex. hockeyspelare bli tacklade så att de blir medvetslösa då det ofta kan ske även om just den spelaren inte har pucken, något som måste anses som oprovocerat.
Till sist så måste vi komma ihåg att det handlar om vältränade idrottsmän som tränar MMA och att deras matchning inte sker alltför frekvent. Även fast mycket kamsportsträning sker i s.k "källarklubbar" som mycket väl kan verka okontrollerade och mer eller mindre skumma så är de mycket mer seriösa än vad folk kan tro. För de som vill se det med egna ögon så välkomnar jag gärna de som vill att komma och titta för att ialla fall få en inblick och få direktsvar på sina frågor, för som i så mycket annat så handlar det om kunskap och att förstå sporten.
Tack för mig.
Och visst är boxning och MMA olika, men de har gemensamt att det är ok att slå sin motståndare medvetslös. Pest och kolera är även de olika, men samma sak här, ingetdera vill man ha.
Du som undervisar barn och ungdomar - vore det inte bättre att lära dem att de skall respektera och vårda våra organ i stället för att sparka sönder dem.
Det jag dock vill förtydliga är att bilden av att all kampsportsträning handlar om att slå varandra medvetslösa inte kunde vara mer felaktig. Jag säger inte att inte MMAmatcher är det, jag har egentligen inte protesterat mot något ovan, jag försöker bara förtydliga att det finns många flera sidor av kampsport än det man ser på TV.
Jag tänker inte säga något om kommentaren att jag som sjukgymnast kan försvara MMA eller om att det vore bättre att lära barnen att respektera och vårda organen istället för att sparka sönder dem för inget jag kan säga, hur mycket fakta jag kan påvisa kommer någonsin att slå mer än just den meningen. Även fast jag och mina tränarkollegor och alla som håller på med kamsport vet att den inte kan vara mer felaktig, framför allt när det kommer till barn.
Jag kommer att lämna den här diskussionen helt men innan jag gör det så vill jag bara påminna om alla de människor som håller på med kampsport på alla olika nivåer som gör det för att kamsporten har givit dem så mycket både träningsmässigt men också socialt. Vi vet att vissa delar av kamsport är hårt och ja, det handlar om att knockas i vissa fall-i vissa sporter-i vissa matcher, jag har aldrig sagt emot det, men den andra delen glöms helt bort. Den stora procentdelen som tränar för att det är roligt och att de mår bra, vi glöms alltsom oftast bort i debatten. Tyvärr.
Givetvis förekommer skador, precis som i alla andra sporter. Majoriteten av dessa förekommer dock under tävling, och går ändå inte att jämföra med antalet skador som förekommer i exempelvis ishockey. Dessutom finns det ingen aktiv kampsportsutövare på tävlingsnivå som undgått riskerna för sporten, men som ändå väljer att utöva den. Något som i princip gäller alla extremsporter.
1. ”- snäv syn på träningsupplägg.” Jag har inte med ett ord berört kampsporters träning eller träningsupplägg. Men det är klart, sparkar ni varandra i huvudet även på träningarna, så bör även träningen förbjudas.
2. ”- förekommer skador som i alla andra sporter”. Självklart är det så. Skillnaden, som du tydligen missat och vilket bland annat är anledningen till att artikeln skrevs, är att i MMA är det tillåtet att slå och sparka motståndaren i huvudet! Ett tilltag som är förbjudet i alla andra sporter och vilket i regel leder till åtal om det sker utanför repen i boxning eller utanför buren i MMA.
Förr, i tidernas begynnelse, då man ännu ej uppfunnit etik och moral, hade man vilda djur i burar som släpptes ut i bland för att ta kål på slavar, vilket tycks ha roat publiken.
Det borde, så att säga, vara annorlunda i dag -
tycker Christian Åkermark
