Figur 1. Andelen av de svarande neurologerna som ibland eller alltid använder icke-skärande nål vid diagnostisk lumbalpunktion samt andelen som uppgav sig känna till AAN:s riktlinjer kring diagnostisk lumbalpunktion, uppdelat på erfarenhet. Grafik: LT, efter original

Lumbalpunktion är ett viktigt diagnostiskt verktyg inom neurologin och används bland annat för att leta efter tecken på inflammation, infektion, blödning eller malignitet i det centrala nervsystemet [1]. En vanlig komplikation till lumbalpunktion som förekommer i upp till 30 procent av fallen är postpunktionell huvudvärk [2].  

Enligt en litteraturgenomgång utförd av det amerikanska neurologsamfundet AAN (American Academy of Neurology) kan man som punktör minska risken för postpunktionell huvudvärk genom att välja en så liten nål som möjligt, skära durans fiber i längsgående riktning om man använder en skärande nål eller ännu hellre använda en icke-skärande nål och återinföra mandrängen innan nålen dras ut.

AAN har publicerat riktlinjer för hur lumbalpunktion ska utföras [2, 3]. Icke-skärande nål, nålstorlek och mandräng anges som de viktigaste faktorerna för att förhindra postpunktionell huvudvärk. Då riktlinjerna skrevs fanns endast en studie som stöder användande av icke-skärande nål [4] framför skärande. Detsamma gällde återinförande av mandrängen innan nålen dras ut [5].

Det saknas kunskap om hur AAN:s riktlinjer efterlevs, och de flesta svenska neurologer vi diskuterade ämnet med kände inte ens till att de fanns. Vi gjorde därför en enkätstudie som vände sig till alla svenska neurologer. Av de 174 som svarade kände en åttondedel till och utförde lumbalpunktion enligt AAN:s riktlinjer avseende nåltyp och mandräng. Ungefär lika många kände till riktlinjerna men följde dem inte. Glädjande nog använde drygt 90 procent nålar med diameter 0,7 millimeter (svart, 22G) eller mindre. 

Som framgår av Figur 1 använder överläkare mindre ofta icke-skärande nål trots kännedom om riktlinjerna, medan ST-läkare i högre utsträckning följer riktlinjerna utan att känna till dem. Några gav uttryck för skepsis, till exempel: »Varför ska man känna till guidelines från världens mest lumbalpunktionsfientliga land?«

Ska riktlinjerna efterföljas behövs kraftansträngningar för att nå ut med dem, men en upplevd brist på trovärdighet försvårar implementeringen.  Vår studie är accepterad för publicering i tidskriften Neurological Research [6], men det var svårt att få gehör för vår tolkning. Det ansågs inte handla om brist på evidens, snarare om en brist på intresse för riktlinjerna hos svenska neurologer. 

Sporrade av ointresset för ett ämne som bör vara av stor vikt ur ett patientperspektiv ville vi ta reda på om våra resultat bara är ett lokalt fenomen. Vi har därför inlett en internationell enkätstudie för att ta reda på kunskap och åsikter om AAN:s riktlinjer. Vi hoppas få ett stort och representativt urval neurologer för att kunna dra mer säkra slutsatser. Även svenska neurologer är hjärtligt välkommna att fylla i enkäten.

Tyvärr valde AAN att inte skicka ut den till sina medlemmar, men med er och era internationella kontakters hjälp kan vi kanske ändå få kunskap om vad neurologer, både inom och utanför USA, tycker om dessa riktlinjer. Vi planerar att stänga datainsamlingen sista december 2014, så passa på att svara på undersökningen och dela gärna länken med dina lokala och internationella kollegor! (https://www.surveymonkey.com/s/lumbarpuncturesurvey)