I Svenska Dagbladet publicera­des den 12 oktober en artikel som slår larm om den allvarliga bristen på specialistutbildad personal inom psykiatrin i Sverige [1]. Såväl Socialstyrelsen som Inspektionen för vård och omsorg har uppmärksammat bristen på psykiatrer och specialistutbildade sjuksköterskor. De påtalar att det finns svårigheter med att rekrytera och behålla dessa yrkesgrupper och att Sveriges psykiatriska vård står inför stora utmaningar.

I en nyligen publicerad prognos beräknar Socialstyrelsen att antalet psykiatrer kommer att minska med cirka 30 procent fram till år 2025 2]. Enligt professor Hans Rutberg i Linköping [1] är det ett stort patientsäkerhetsproblem att patienter inte behandlas av tillräckligt kompetent personal. 

I artikeln i Svenska Dag­bladet presenteras dock inga konkreta lösningar på detta personalförsörjningsproblem, som varit känt i snart 20 år [3]. Olika åtgärder har också prövats under denna period, utan framgång. Även internationellt har det visat sig vara allt svårare att rekrytera specialistkompetenta läkare till psykiatrin [4]. Vi vill därför lyfta fram en konkret, men i Sverige ännu inte diskuterad, förändring som medfört klara förbättringar för psykiatrin i två av våra grannländer.

I Norge har det under lång tid pågått en positiv utveckling inom psykiatrin. Lösningen består i att ta tillvara de kliniska psykologernas kompetens [5]. Tillsammans med psykiatrer och specialistutbildade sjuksköterskor står psykologer för en omfattande kunskap om psykiska sjukdomar och deras behandling. 

Läkarna har i hög grad kunnat avlastas genom att de arbetar sida vid sida med erfarna och specialistkompetenta psykologer som bidrar med diagnostik, vårdplanering och behandling. Psykologer har visat sig kunna ta ansvar för daglig ledning av heldygnsvården och har både in- och utskrivningsrätt samt lagstadgad rätt att besluta om tvångsvård [6].

I Danmark pågår ett liknande arbete [7]. Där har särskilda tjänster inrättats för psykologer med specialistkompetens i syfte att råda bot på den ökande bristen på psykiatrer. Erfarenheterna från våra grannländer är mycket goda, och några krissymtom har inte rapporterats [8]. Förstärkningen med specialistkompetenta psykologer innebär inte bara en avlastning för andra yrkesgrupper, utan också en kvalitetshöjning genom att tillföra unik psykologisk kunskap.

I dag utgör antalet psykologer endast 10 procent av samtliga anställda inom psykiatrin i Sverige, och enbart 15 procent av alla besök där sker hos psykologer. Samtidigt efterfrågar patienter inom psykiatrin i sin helhet psykologisk behandling i ökande utsträckning, och nationella riktlinjer rekommenderar psykologisk behandling som förstahandsval vid de flesta ångest- och depressionsbesvär [9]. Trots detta är det i dag ingen självklarhet att en person med psykisk ohälsa erbjuds bedömning eller behandling av psykolog ens vid svåra och långvariga besvär. 

Genom att engagera fler specialistpsykologer inom psykiatrin och öka deras ansvar och befogenheter skulle vi kunna råda bot på bristande kontinuitet och bidra till ökad patientsäkerhet. Det gäller inte minst på orter där rekryteringen av fasta läkare inom psykiatrin inte fungerar. I dag tvingas många mottagningar att använda sig av kostsamma hyrläkare, vilket gör det svårt att hålla den kontinuitet och höga kvalitet som är så viktig i vården av män­niskor som lider av psykisk ohälsa.

Vi är övertygade om att Sveriges kliniska psykologer står beredda att arbeta på ett liknande sätt som i Norge och Danmark. Kliniska psykologer är även beredda att aktivt medverka som handledare, konsulter och lärare för and­ra yrkesgrupper som önskar specialisera sig inom psykiatrin, och tillsammans möta de utmaningar som specialiteten står inför.

Till politiker och beslutsfattare på alla nivåer riktar vi följande uppmaning: Gör det möjligt att utnyttja psykologers kompetens och gedigna erfarenhet av arbete med psykisk ohälsa. Psykologisk bedömning och behandling kommer att förbättra den psykiatriska vården i alla led, både i heldygns- och öppenvården.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.