Professor Ingvar Karlberg kritiserar ett förslag om en nationell väntelista, vilket vi tidigare framfört [1-2]. Han vänder sig främst mot två saker. För det första menar Karlberg att en nationell väntelista skulle innebära »…får man förmoda, en strikt fördelning efter väntetid utan särskild hänsyn till ålder eller medicinska förhållanden« [3]. Något sådant har vi förstås aldrig förespråkat utan vi tänker oss naturligtvis att vi i Sverige ska skapa ett nationellt system som väger samman olika faktorer, precis som sker i USA, Eurotransplant och liknande system. Exakt hur systemet ska se ut och vilka etiska och medicinska överväganden som ska beaktas är ett ämne för vidare diskussion. En sådan fortsatt diskussion bör inbegripa både medicinsk expertis och patientföreträdare. Det har för övrigt kommit positiva reaktioner på vårt förslag nyligen i Dialäsen [4], liksom naturligtvis kritik [5].

Karlbergs andra kritik är mer överraskande. Han klagar på att förslaget kommer från Östergötland och att det hela är ett försök att förse Östergötlands behövande recipienter med organ från övriga landet, eftersom Östergötland inte lyckats få ordning på organdonationer under 50 års tid.

Låt oss anta att Karlberg har rätt om den lägre donationsfrekvensen i Östergötland. Behövande patienter från landsting och regioner som har sämre donationsfrekvens än andra ska likväl inte straffas för detta. Dessa behövande patienter behöver i lika hög utsträckning nya organ. Donerade njurar är inget som »ägs« av transplantationscentra eller regioner; det är en gemensam resurs som ska fördelas till behövande på ett så rättvist och effektivt sätt som möjligt. En nationell väntelista är ett steg i denna riktning.

Läs mer:
Konstig syn på rättvis fördelning av organ för njurtransplantation

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.