Även brister i psykisk arbetsmiljö kan ge ryggproblem

SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) har nyligen publicerat en systematisk litteraturöversikt över arbetsmiljöns bidrag till ländryggproblem [1]. Ett drygt hundratal artiklar av åtta tusen identifierade har legat till grund för rapporten. Nytt i jämförelse med tidigare sammanställningar är att man nu finner starkt litteraturstöd för psykiska/organisatoriska arbetsmiljöfaktorers påverkan av förekomsten av ländryggsproblem.

Bland de tydliga resultaten framkommer att personer som har kontroll över arbetets utförande och därmed i stort sätt över sin egen arbetsmiljö samt personer med hög arbetstillfredsställelse har en minskad risk att drabbas av ryggbesvär. Stöd av arbetsledning och övriga anställda på arbetsplatsen ger också minskade risker, medan tunga lyft och påfrestande arbetsställning i ländryggen (som kan innefatta flexion, rotation och sidoböjning) är exempel på ökade risker för ländryggsbesvär. Helkropps­vibrationer (exempelvis i hjullastare eller truckar) är också en tydlig riskfaktor. Vid ischiassymtom anges flexion i ländrygg och helkroppsvibrationer som riskfaktorer. Förändringar i ländryggens diskar har samband med tung manuell hantering. 

Riskökningarna för olika exponeringar varierar mellan de olika primärstudierna. Man har vägt samman effekterna som redovisas i de olika artiklarna för att få ett genomsnittsmått. Exempelvis är det vägda genomsnittsmåttet för arbete med framåtböjd rygg oddskvot (OR) 1,61 (61 procents riskförhöjning), vilket enligt formeln för etiologisk fraktion innebär att hos 38 procent av alla personer med ryggsmärtor som arbetar med böjd rygg beror smärtorna på just arbetet med framåtböjd rygg. 

Arbete där den anställde själv inte kan bestämma hur det ska utföras, arbetsmängden är påfrestande stor och man saknar stöd på arbetet (spänt arbete enligt Karaseks terminologi) medför OR 1,7, etiologisk fraktion 0,41. Knä- eller huksittande arbete, exempelvis golvläggare, medför OR 1,71 och hög fysisk belastning OR 1,28. Resultatet överensstämmer i huvudsak med tidigare sammanställningar [2] vad gäller fysisk belastning. Det nya är att man även observerat effekten av psykisk arbetsmiljö, främst förmågan att själv bestämma över hur arbetet ska utföras och när man upplever sig ha alltför stor arbetsmängd med flera psykiska belastningar. 

När man läser SBU-rapporten bör man noga beakta terminologin för att klassificera sambandens stabilitet. För starkt vetenskapligt underlag för samband krävs randomiserande studier av frågeställningen. I randomiserade studier lottas individer till olika yrkesgrupper och därefter studeras exponeringens påverkan av individernas hälsa. Så fungerar dock inte arbetslivet. 

Begränsat vetenskapligt ­underlag anses föreligga om primärstudierna utförts som kohort- eller fall-kontrollstudier. Dessa studieupplägg är i praktiken de bästa man kan utföra avseende arbetsmiljöförhållandens påverkan på hälsan. Man bör således inte tro att det enbart finns ett ­begränsat kunskapsunderlag om sambanden klassats på detta sätt. Måttligt starkt ­vetenskapligt underlag bedöms föreligga för samband som studerats med hjälp av kohort- eller fall-kontrollstudier av särskilt hög kvalitet.

I försäkringsmedicinska samanhang brukar man diskutera om övervägande skäl  talar för samband mellan en exponering och en sjukdom. Man bör då vara medveten om den nomenklaturförbistring som råder. Övervägande skäl för samband kan med andra ord föreligga trots att det vetenskapliga underlaget enligt SBU:s terminologi enbart är begränsat.

Vid bedömning av enskilda arbetsuppgifters betydelse för ryggproblem hos enskilda patienter är SBU:s litteratursammanställning för grov. I det enskilda fallet bör man leta efter primärartiklar som belyser effekten av mer specifika arbetsuppgifter. Exempelvis beskrivs risken för ländryggssmärtor bland personer som lyfter tungt i sitt arbete variera från OR 4,0 bland män i Sverige [3] till en underrisk (OR 0,74) vid dagliga lyft över 10 kg (båda könen) i en holländsk artikel [4]. 

Det är svårt att fånga upp en hel vetenskaplig artikel och göra den rättvisa i en litteratursammanställning som omfattar ett hundra primärartiklar. Således finner man i den holländska studien [4] att tunga lyft över 25 kg per dag mer än 15 gånger per dag medför en drygt fördubblad risk (OR 2,2) för ländryggssmärta. Den sammanvägda riskökningen vid hantering av tunga bördor uppges i SBU-rapporten till OR 1,3. Litteratursammanställningar har dock ett kunskapshöjande värde, och kan ge litteraturtips för mer detaljerade svar på olika frågeställningar.

Forskningen har till stor del kartlagt riskfaktorer för ryggbesvär. Nu behövs mer studier kring vilka åtgärder som är verksamma för att förhindra ryggsbesvär samt vilka åtgärder som är effektiva för att hjälpa anställda som redan har ryggbesvär.