Av och till rapporteras fall av grav lakritsrelaterad elektrolytrubbning [1], ofta tillsammans med ett förhöjt blodtryck [2]. Det finns också rapporter om akut hjärtsvikt efter en kort tids dagligt intag av lakrits (78 respektive 340 g) [3, 4]. Man kan tolka det som att biverkningar är ovanliga. I en artikel från 2005 om metoder för analys av lakrits och lakritssyror angavs exempelvis att symtomen bara uppträder hos predisponerade personer eller hos dem som konsumerat väldigt stora mängder [5]. Oss veterligt har det dock inte visats att endast en begränsad del av populationen kan reagera på lakrits.

Det genomsnittliga dagliga intaget av lakrits i Norden är drygt 4 g, betydligt under den risknivå (50 g/dag) som Livsmedelsverket anger kan ge skadliga effekter. Samtidigt påpekas i myndighetens huvudreferens att ofarlighetsgränsen bör vara en tiondel av risknivån, alltså 5 g/dag [6]. De särskilda lakritsmässor som blivit populära (exempelvis Lakritsfestivalen i Stockholm som arrangeras årligen sedan 2009) kan leda till ökad konsumtion, med oönskade konsekvenser.

Att ange en risknivå för intag av lakrits är svårt. Det vore bättre att ange intaget av glycyrrhizin (Gn) eller helst dess aktiva metabolit, glycyrrhetininsyra (GA). Mängden Gn i lakritskonfekt varierar stort (0,29–7,9 mg/g), men är oftast högst 3,5 mg/g [6, 7].

Vanlig lakrits (sötlakrits) utvinns ur rötterna till ärtväxten Glycyrrhiza glabra (sötrot) och är ett potent sötningsmedel [8]. Den naturliga sötheten förklarar varför lakrits på livsmedelssidan används i till exempel godis och glass, samt i tuggtobak och som smaktillsats i läkemedel.

Att lakrits har medicinska effekter påpekades redan under antiken. År 1953 beskrev Borst et al positiva effekter av lakrits vid behandling av Addisons sjukdom. Gn har också andra dokumenterade effekter, till exempel som cancerprevention hos patienter med kronisk hepatit C och cirros [9]. GA ökar apoptosen av cancerceller i cellkulturer från prostatacancer [10] och visades minska det inflammatoriska svaret vid en artificiellt orsakad lungskada [11] genom att hämma produktionen av cyklooxygenas 2 (COX2) och inducerbart NO-syntetas (iNOS). 

Som naturläkemedel tillskrivs lakrits många positiva effekter, och lakritsrot uppges vara »adaptogen«, vilket betyder att den verkar allmänt »stärkande« [12]. Lakrits, framför allt GA, skulle om den hittats i dag säkert ha klassats som ett läkemedel.

De viktigaste bieffekterna av lakrits hänförs till GA, som ger en kompetitiv hämning av enzymet 11-β-HSD2. Detta enzym degraderar aktivt kortisol till det mindre aktiva kortison, vilket leder till ökade kortisolnivåer på receptornivå. Eftersom detta hormon har samma affinitet till mineralkortikoidreceptorn som aldosteron utvecklas en pseudohyperaldosteronism med dels hypertoni, bland annat sekundärt till retention av vätska och natrium, dels hypokalemi. GA motverkar också renin–angiotensin–aldosteronsystemet (RAAS). Det är dock dåligt känt huruvida tillägg av salmiak (ammoniumklorid), som är den vanligaste tillsatsen i saltlakrits, påverkar lakritsrelaterad elektrolytrubbning.

Trots en hämmad nedbrytning av kortisol påverkas inte nivåerna av plasmakortisol [13, 14], vilket förmodas bero på en ökad utsöndring av kortisol i urinen. Det går därmed inte att på ett enkelt sätt koppla GA:s positiva effekter vid olika tillstånd till en minskad nedbrytning av kortisol.

De mineralkortikoida effekterna av GA gör att bieffekter av olika grad kan förväntas hos alla som konsumerar lakrits. Detta stöds av egna studier [15]. Vi fann signifikanta effekter på blodtrycket av ett dagligt intag av 50 g lakrits (75 mg GA), och en dosberoende ökning av det systoliska blodtrycket hos unga utan hypertoni [16]. Lakritseffekten var också mer uttalad hos personer med högt blodtryck [17]. Blodtrycksstegringen följde Gauss-kurvan, vilket talar för att de individer som rapporterats få lakritsinducerade biverkningar motsvarar den yttre delen av normalfördelningen. I enskilda fall kan det dock handla om intag av stora mängder eller om en ökad känslighet för störning av 11-β-HSD2.

Eftersom lakrits ses som godis eller livsmedel är det lätt att förbise dess negativa effekter. Vi anser dock att läkare bör inkludera lakrits när de frågar om intag av läkemedel och hälsopreparat. Överraskande nog hade man på en specialiserad hypertonimottagning endast dokumenterat/frågat om lakritsintag hos två av 106 patienter [18]. Att behandlande läkare sällan frågar om och/eller dokumenterar intag av naturläkemedel har visats tidigare [19].

Vi anser att lakrits ska ses som en farmakologiskt potent substans. Innehållet av Gn bör deklareras på konfekt och naturläkemedel som innehåller lakrits. Detta bör göra det lättare att avgöra om lakritskonsumtion kan ha påverkat en patients hälsa. Varudeklarationer bör också kompletteras med upplysningar om att ett högt intag av Gn kan skada hälsan, särskilt om man har högt blodtryck.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.