Djup protesinfektion och protesluxation är allvarliga komplikationer med mycket lidande för patienten och höga kostnader för sjukvården. Det senaste decenniet har dessa komplikationer ökat både i Sverige och utomlands. Frekvensen varierar dock stort mellan olika kliniker/sjukhus. I begreppet sjukhusmiljö omfattas hela vårdprocessen, som vi vet påverkar risken. Det finns alltså all anledning att även fortsättningsvis registrera det sjukhus där operationen utförs.

Svenska höftprotesregistret har fyra uppdrag: verksamhetsanalys, förbättringsarbete, klinisk forskning och implantatkontroll – allt för att optimera utfallet för den enskilda patienten. Det är viktigt för alla kliniker att öppet visa sina resultat, och registret gör endast en uppdelning av olika sjukhustyper på grund av att de har olika uppdrag, framför allt avseende vårdtyngd (case-mix), men utan rankning. Begreppen sämsta och bästa används inte på något ställe i våra rapporter.

Många aktörer utan IVA-resurser och revisionskompetens utför inte reoperationer utan remitterar till andra kliniker. Av denna anledning tillförs alla reoperationer det sjukhus som utförde primäroperationen. Svenska höftprotesregistret har alltid registrerat det sjukhus där operationen utförts, och inte respektive huvudman/ekonomiskt ansvarig. Detta av många skäl, och strukturomvandlingen inom svensk ortopedi med sammanslagningar, satellitsjukhus, skapandet av stora elektiva enheter och vårdgarantin gör det ännu viktigare att registrera sjukhus om vi ska kunna stimulera till lokala djupanalyser och kontinuerliga förbättringsarbeten.

Huvudmannaskap har låg korrelation till resultatet: Ska vi rapportera på landstingsnivå inom den offentliga vården, eller på betalande enhet vid utnyttjande av vårdgarantin/vårdval? Hur ska vi hantera paradigmskiftet till värdebaserad vård och vårdepisodsersättning?

Under början av 2000-talet utförde ett antal Stockholmssjukhus protesoperationer på Löwenströmska/Ortho Center. Verksamhetscheferna bröt, trots registrets protester, mot registreringsreglerna och rapporterade operationerna på sina »hemkliniker«. Detta är orsaken till det beskrivna problemet. Registret mäter utfall, och har aldrig haft i uppdrag att mäta produktion!

Registret utför årligen en omfattande validering av tillkommande data. Processen tar fyra månader och genomförs i flera steg (bland annat läses alla operationsberättelser, cirka 2 000, avseende reoperationer). Om primäroperationen är felregistrerad återför vi den till det sjukhus där operationen utfördes. I det aktuella fallet innebär det således att alla reoperationer tillförts Löwenströmska/Ortho Center.

Vi har dock inte kunnat återföra alla primäroperationer på grund av att vi inte vet vilka de är. Registret har sedan september 2011 vid ett stort antal tillfällen uppmanat Ortho Center och de andra Stockholmssjukhusen sända oss filer med personnummer, opererad sida och operationsdag. Efter upprepade kontakter fick vi i september 2014 (efter det att vår senaste årsrapport gått i tryck) en utskriven »papperslista« med ett inkomplett material (utan angiven sida och operationsdag).

Vår databas omfattar för närvarande 420 000 primäringrepp. Att utan unika variabler (sida, datum), och med inkompletta data, manuellt rätta till problemet är omöjligt. Problemet är inte registrets statistiska bearbetning utan de inblandade klinikernas underlåtenhet att rapportera riktiga data. Det är också, ur mediko-legal synpunkt, anmärkningsvärt att Ortho Center själva inte har en komplett lista på vilka patienter som opererats i sjukhusets operationssalar och vårdats på sjukhusets vårdavdelningar.

Läs mer:
Kan man lita på Svenska höftprotesregistret?