För andra gången inom några år har stora bemanningsföretag skrivit i LT (Läkartidningen. 2014;111:C7EU). Artikeln avslutas med att de talar om hur man hittar företag som är auktoriserade och har kollektivavtal. Jag anser att det ofta är bättre att verksamheten bedrivs småskaligt i mindre, läkarledda och läkarägda företag. 

Då jag inte längre har något ekonomiskt intresse i branschen kan jag redogöra för mitt eget företag. Jag drev åren 1988–2004 »Doktorn Stockholm & Uppsala« med stafettläkare till distriktsläkartjänster i allmänmedicin i mellan- och norra Sverige. Jag skötte all administration själv, även bokföring och löner. Det viktigaste var dock den medicinska aspekten. Jag höll kontakt med de lokala läkarna, mina egna anställda läkare och landstingen om remissförfarande, diskussion kring diagnos och terapier, etc. Jag ringde upp andra läkare för att ta referenser på sökande. Jag tjänstgjorde nästan alltid först själv på en aktuell vårdcentral för att skriftligt och muntligt kunna informera om detaljer.

Givet att arvodet för en läkartjänst är ungefär lika tror jag att landstingen skulle få ut väsentligt mer för sina pengar om de anlitar små konsultbolag. Trenden har i stället gått mot att de endast vill anlita »massuthyrningsbolag«. Exempelvis ansåg de fyra nordligaste länen för ett tiotal år sedan att det fanns för många stafettläkarföretag. De krävde då in anbud och ville sluta ramavtal. Jag uppmuntrades att lämna in anbud, men avstod eftersom anbudsförfarandet endast passade stora företag. Jag fick också frågan om att erbjuda stafettläkare i andra specialiteter än allmänmedicin, men avstod eftersom jag anser att man som ägare ska vara ordentligt insatt i specialiteten.

Nästan samtliga företag som landstingen anlitar har många läkare ute samtidigt varje vecka. Oftast sänds läkarna ut med endast översiktlig information om de lokala förhållandena – medicinskt och administrativt. När de väl kommer till vårdcentralen/sjukhuset går mycket tid åt till introduktion innan de kan sätta igång och tjänstgöra fullt ut, vilket enligt mig inneburit en försämrad kvalitet. De större bolagen lägger i de flesta fall in sina läkare i ett tjänstgöringsschema utan att exakt veta vad tjänstgöringen går ut på. Det är också vanligt att den som anställer och tar upp referenser själv inte är läkare.

Läkare som är intresserade av anställning hos bemanningsföretag bör kontrollera företagen noga. Vilka är ägare? Vem sköter vad? Vad i administrationen delegeras till andra än läkare? Ring upp läkare som tjänstgör eller har tjänstgjort där. Fråga efter skriftlig information om krav på utredning före remiss, remissvägar, lokala terapitraditioner och utredningar, detaljer om hur tjänstgöringen är upplagd och det viktigaste du måste veta om journaldatasystemet. Begär även uppgifter om personalen på tjänstgöringsorten och hur samarbetet fungerar med distriktssjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och sekreterare, förutom allt det praktiska som bostad, leasingbil, lunchställen, personalkaffe, etc. 

Rese- och traktamentsersättning, som bemanningsföretagen skrev om i LT, är bra att hålla reda på, men tyvärr är bestämmelserna inte entydiga. Mitt revisionsbolag och den lokala skattemyndigheten förde till exempel en lång skriftväxling om huruvida landstinget utan skattekonsekvenser fick stå för övernattningslägenhet eller om mitt företag först skulle betala kostnaden och sedan begära motsvarande belopp som extra arvode.