Det saknas kunskap om hur mycket antibiotikaresistens kostar samhället i dag och på sikt. Folkhälsomyndigheten har därför utfört ett regeringsuppdrag [1] som innebar att utveckla en prognosmodell för att göra kalkyler avseende samhällskostnader för antibiotikaresistens under olika framtida utvecklingsscenarier. Den första etappen är avklarad i och med att modellen är framtagen. Nu påbörjas arbetet med att göra simuleringar utifrån olika möjliga scenarier.

Med hjälp av den nya prognosmodellen, baserad på data från vården, har vi gjort en första tydlig och konservativ kostnadsberäkning som enbart tar hänsyn till direkta kostnader, alltså kostnader för vård och läkemedel. Vi redovisar de merkostnader för vård och läkemedel som tillkommer vid behandling av infektioner med resistenta bakterier, jämfört med behandling av infektioner med känsliga bakterier.

Notera att rapporten endast visar merkostnaden för de bakterier som är anmälningspliktiga (dvs ESBL, MRSA, VRE och PNSP, inte tuberkulos) eftersom det endast är för dessa vi kan koppla på vårddata. Denna beräkning visar att merkostnaden uppgår till drygt 160 miljoner kronor per år. En sådan tydlig och avgränsad beräkning har inte tidigare genomförts enligt vår kännedom.

Hans Fredlund och medförfattare skriver i ett inlägg i Läkartidningen nr 6/2015 att den uppskattning vi gjort inte är realistisk utan undervärderar kostnaderna betydligt, bland annat eftersom hänsyn inte tagits till indirekta kostnader. Vi är väl medvetna om att kostnadsberäkningen enbart representerar en del av den totala kostnaden för antibiotikaresistens för sjukvården och samhället, vilket också framgår i vår rapport. För att kunna uttala sig om storleken på de indirekta kostnaderna i Sverige på ett trovärdigt sätt krävs data för bl a sjukfrånvaro och förtidspension.

Det krävs även uppgifter om kostnader för exempelvis kohortvård vid utbrott eller kostnader för inställda och uppskjutna operationer eller behandlingar. Sådana data har vi inte i dag. Vi har därför valt att inte uppskatta storleken på de indirekta kostnaderna innan vi har bättre kunskap. Vi har inte heller velat extrapolera kostnader från enstaka lokala utbrottsstudier till hela riket eftersom dessa kostnader är mycket varierande.

Den framtagna prognosmodellen är byggd för att vidareutvecklas med bästa kunskap om indirekta kostnader. Detta kommer att ske inom ramen för ett nytt regeringsuppdrag. Syftet är att få ännu bättre underlag för att uppskatta merkostnader för antibiotikaresistens i termer av såväl direkta som indirekta kostnader.

Läs tidigare artikel:

Multiresistenta bakterier dyr kostnad för vården