För snart sju år sedan skrev jag som student vid Karolinska institutet en text om att KI inte har gjort upp med sin historia gällande rasbiologisk pseudovetenskap [1]. Frågan gällde KI:s missvisande presentation av skallmätarna och frenologerna Anders och Gustaf Retzius, vars namn flera av institutets mest frekventerade delar uppbär. KI:s kulturutskott anordnade ett kvällsseminarium där idéhistorikern Olof Ljungström fördjupade frågorna. Från officiellt håll var det lika tyst då som det är i dag. 

Med anledning av att regeringen nyligen beslutat att delar av Retzius-kollektionens stulna kranier ska återbördas till Nya Zeeland [2] vill jag uppmärksamma läsarna på att tusentals studenter årligen forfarande får en selektiv och ofullständig bild av dessa KI-pionjärer. De var, enligt min uppfattning, rasister enligt alla definitioner. De besatt även avsevärda talanger i gravplundring och pseudovetenskap. Dessa aspekter bör studeras av kommande generationer vårdutövare. Forskningsminister Helene Hellmark Knutsson överlåter åt universiteten att granska sin rasforskning. Med tanke på hur Sveriges främsta medicinska universitet har skött det hittills finns fog för skepsis. Är ansvariga på KI rädda för spöken?