Michel Silvestri och Susanne Nordling skriver i Läkartidningen 17/2015 [Läkartidningen. 2015;112:DFW4] att vården kan dra nytta av öppna jämförelser av medicinsk diagnostik. Vi läste debattartikeln med stort intresse och vill gärna foga Regionala cancercentrum i samverkans synpunkter till debatten.

Den statliga utredningen »Svensk patologi – en översyn och förslag till åtgärder« (S2011/5140/FS) har gjort en genomlysning av en viktig del av den medicinska diagnostiken, nämligen klinisk patologi, vars resultat ligger till direkt grund för behandling vid exempelvis cancer och kroniska sjukdomar som celiaki och inflammatorisk tarmsjukdom. Utredaren skriver att patologidiagnostiken i Sverige är bristfälligt kvalitetssäkrad och att det är anmärkningsvärt att inte alla verksamheter är ackrediterade.

I en gemensam utredning, »Kvalitetsarbetet i klinisk patologi«, från Sveriges Kommuner och landsting och Regionala cancercentrum beskrivs en liknande bild. Men utredningen understryker att arbetet med extern kvalitetskontroll av patologidiagnostik via Equalis AB inte är tillfredsställande avseende täckningsgrad.

Patologiverksamheter kan välja att inte delta i externt kvalitetsarbete inom områden där de bedriver diagnostik, men ännu mer anmärkningsvärt är att verksamheter anmäler sig till kvalitetskontrollprogram som de senare inte deltar i. Det är fallet för såväl länssjukhus som universitetssjukhus. Detta resulterar i en inadekvat täckande kvalitetskontroll som med all sannolikhet har negativ inverkan på kvaliteten i diagnostiken, vilket sedan direkt kan påverka vård och behandling av exempelvis cancerpatienter.

Den externa kvalitetskontrollen som utförs av Equalis är inte öppen för jämförelse eftersom verksamheterna är anonymiserade och identifieras med nummer. Regionala cancercentrum i samverkan anser att tiden är mogen för öppna redovisningar av resultat vid extern kvalitetskontroll inom patologi på enhetsnivå.

Michel Silvestri och Susanne Nordling har flera goda poänger i sitt resonemang. Att ta del av egna och andras resultat driver det egna kvalitetsarbetet framåt. Vi hävdar att en annan viktig poäng är att kliniska läkare har rätt att ta del av utfallen i den externa kvalitetskontrollen för klinisk patologi. Endast då får man en transparent och öppen diskussion kring hur man bäst kvalitetsutvecklar och kompetensförsörjer svensk patologi, och därmed svensk cancervård!