Equalis välkomnar debatten om hur laboratoriernas resultat från extern kvalitetssäkring bäst ska tas tillvara [1, 2]. Att data i de nationella kvalitetsregistren påverkas av tillförlitligheten i laboratorieresultaten är något som hittills inte uppmärksammats tillräckligt mycket.

Extern kvalitetssäkring, eller provningsjämförelser (proficiency testing), bedrivs inom sjukvården efter samma koncept och efter samma internationella standard [3] som inom andra verksamhetsområden där man är beroende av laboratorieundersökningar.

Vad gäller den efterfrågade öppenheten beträffande resultaten innebär konceptet, så länge inget annat avtalats med deltagarna, att den som organiserar jämförelserna inte röjer enskilda deltagares resultat. Det är i stället deltagarna som förfogar över resultaten, som ett av flera verktyg för att kvalitetssäkra sin verksamhet. Det finns dock inget hinder för deltagaren att själv publicera sina resultat, registrera dem i kvalitetsregister om så önskas eller lämna ut resultaten till regionala cancercentra och beställare.

Inom branscher utanför sjukvården, men även inom sjukvården i till exempel USA, är det vanligt att beställare och finansiärer av laboratorieundersökningar efterfrågar just resultat från proficiency testing. Av någon anledning har detta hittills inte varit praxis i svensk sjukvård. De som är ansvariga för kvalitetsregister och till exempel regionala cancercentra har all anledning att fråga efter och diskutera laboratoriernas resultat i extern kvalitetssäkring. Självklart deltar Equalis gärna i sådana diskussioner.

Inom flera områden är kvalitetssäkringsprogram till sin karaktär utbildande och inte kontrollerande. Detta gäller inte minst sådana där resultaten baseras på enskilda individers tolkning och bedömning, till exempel inom patologi. Man kan säga att det ofta är viktigare att delta och att diskutera resultaten än att ha »alla rätt«. I många länder är deltagandet också en självklar del i en kontinuerlig professionell utveckling.

Michel Silvestri och Susanne Nordling tar i LT 17/2015 [1] upp problemet med att veta vad som är »rätt värde« när man kontrollerar en laboratorieundersökning. Av de tusentals olika typer av laboratorieundersökningar som utförs inom sjukvården är det endast för en begränsad andel undersökningar tekniskt möjligt att avgöra det »sanna värdet« med hjälp av så kallade referensmetoder. Den höga kostnaden för sådana referensmetodmätningar är en annan begränsande faktor, särskilt om resultat från kvalitetssäkring inte efterfrågas utanför laboratoriet.

För majoriteten av sjukvårdens undersökningar finns dock inga erkända »absolut«- eller referensmetoder. För dessa gäller i stället att de jämförelser som Equalis utför endast visar i vilken grad resultaten är harmoniserade, det vill säga hur bra resultaten stämmer överens med varandra mellan olika laboratorier. Även det är en viktig information.

Jens Enoksson och medförfattare pekar på det önskvärda med ökat deltagande inom området patologi [2]. Ett bra sätt att öka deltagandegraden är att de som använder sig av laboratorieresultat (exempelvis beställare och regionala cancercentra) visar intresse för resultaten från extern kvalitetssäkring.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.