När jag blev intervjuad av en journalist om någon fråga rörande barnhälsa konstaterade journalisten efter ett tag att jag inte hade samma auktoritet att uttala mig som Anna Wahlgren, eftersom hon hade ungefär tio gånger fler träffar på Google än jag. Jag har också råkat ut för att en förälder till en patient sa att han hade förtroende för mig då jag trots allt hade tillräckligt många träffar.

I den akademiska världen, åtminstone i medicin och naturvetenskap, förefaller det vara viktigare hur mycket man citeras än vad man verkligen uträttat. Men det är inte så mycket citeringar av de enskilda artiklarna som räknas som att man har publicerats i tidskrifter med hög impaktfaktor. Forskarnas status, särskilt vid anslagstilldelning, bestäms i första hand av publicering i tidskrifter som Nature, Science, Cell, New England Journal of Medicine, JAMA eller Lancet. Karolinska institutet uppmärksammar på sin hemsida enbart artiklar publicerade i tidskrifter med impaktfaktor över 15, vilket innebär att det är »finare« att publicera en artikel i Journal of Clinical Oncology än i PNAS, Journal of Physiology eller Pediatrics, som inte når upp till 15.

Nobelpristagaren Randy Schekman har varnat för impaktfaktorns tyranni [1]. Han menar att det ökar trycket att publicera »flashy research in glitzy journals« (vräkig forskning i pråliga tidskrifter). Dessutom har det förekommit alltför ofta att sensationella artiklar i Science och Nature har tvingats dras tillbaka på grund av felaktigheter eller förfalskningar. Oftast är det fråga om resultat som inte går att upprepa eller gäller bara någon enstaka patient. Från mitt eget område (pediatrik) har jag sett ett tiotal artiklar publicerade i New England Journal of Medicine, Lancet eller JAMA som påvisat en ny orsaksmekanism till plötslig spädbarnsdöd. En snabb granskning har dock visat att det finns uppenbara fel såsom bristande kontrollmaterial [2]. Hypotesen har inte heller bekräftats senare. Men när CNN eller BBC presenterat artikeln som »breaking news« en gång i timmen är det tråkigt att göra den uppringande journalisten besviken genom att konstatera att gåtan om orsaken till plötslig spädbarnsdöd ännu inte är löst. Det största framsteget när det gäller att minska risken för plötslig spädbarnsdöd genom att lägga barnet på rygg publicerades först bland annat i New Zealand Medical Journal.

Intressant är också att de första artiklarna som lett fram till Nobelpris i fysiologi eller medicin i många fall refuserats. Ett exempel är Marshall Barry och Robin Warrens första rapport om upptäckten av Helicobacter [3]. Till slut lyckades de dock få in en artikel i Lancet, men originalstudierna är till stor del publicerade i Medical Journal of Australia.

Impaktfaktorn under ett år baseras på antalet citeringar av artiklar publicerade de två föregående åren dividerat med antalet publicerade artiklar. Som tidskriftsredaktör har jag fått lära mig att det bästa är att bara publicera några få artiklar som kan förväntas citeras mycket, såsom RCT (randomized controlled trials) omfattande tusentals patienter och översiktsartiklar, trots att de sällan innehåller någon verklig vetenskaplig nyhet. Fallbeskrivningar drar ned faktorn. Det är bättre att publicera ledare, insändare och nyhetsartiklar skrivna av journalister för de räknas inte in i nämnaren. De artiklar som man förväntar sig skall citeras många gånger bör publiceras i januari. Man bör undvika författare med konstiga namn. Bäst är artiklar av typ Smith et al. Jag har inte varit särskilt framgångsrik när det gäller att höja impaktfaktorn för den tidskrift jag är redaktör för, nämligen Acta Paediatrica. Men jag vill fortsätta publicera artiklar om exempelvis amning, neonatala vårdrutiner, global hälsa och rapporter från akademiska utvecklingsländer [4].

Har impaktfaktorn inga som helst fördelar?  Den kan naturligtvis ge en viss vägledning för biblioteken när de skall bestämma vilka tidskrifter de skall prenumera på. Men å andra sidan är det negativt för de skandinaviska Acta-tidskrifter, som ofta inte har så hög impaktfaktor men ändå är viktiga exempelvis för publicering av avhandlingsarbeten. I USA har det amerikanska sällskapet för cellbiologi lagt fram ett upprop [http://am.ascb.org/dora/] rörande impaktfaktorns tillkortakommanden undertecknat bland annat av förre chefredaktören för Science [5]. Dess viktigaste budskap är att tidskrifters impaktfaktor inte skall beaktas vid tillsättning av tjänster eller fördelning av forskningsanslag. Ett liknande upprop borde göras i vårt land.