Ibland bota, ofta lindra, alltid trösta. Men nu kräver situationen i världen mer av oss. Som medlemmar undrar vi hur Sveriges läkarförbund tänker agera i frågan om flyktingkatastrofen i Medelhavet, både vad gäller opinionsbildning och konkreta ekonomiska insatser.
Läkarförbundet har ett ansvar att agera mot den nonchalans makthavare och politiker uppvisar inför den humanitära katastrof som pågår. Vi önskar oss att Läkarförbundet blir en kraft i opinionen för säkra vägar in i EU och Sverige för flyktingar, och för ett bättre omhändertagande, även medicinskt, av dem som förmått ta sig hit. Detta oavsett om människorna som kommer till vårdcentraler och sjukhus kallas asylsökande, papperslösa eller illegala.
Men frågan om flyktingmottagande har mer än en omedelbar praktisk och moralisk dimension. I vårt samhälle finns krafter som utmålar migrationen som en resursfråga och försöker göra den till ett centralt problem i den politiska debatten. Sjuka och skadade människor avhumaniseras med ord som »volymer« och »vårdturister«.
Som verksamma i välfärden vet vi bättre. Vi vet att den svenska sjukvården bärs upp av människor med rötter i många länder. Vi vet att våra kliniker skulle urvattnas såväl kliniskt som akademiskt utan rörlighet av människor över våra gränser. Vi vet att välfärden tjänar på att människor kommer till vårt land, men som människor vet vi också att vår värdighet och trygghet inte kan avgöras av torftiga nationalekonomiska resonemang. Det måste Läkarförbundet tala högt om.
Vårt fackförbund representerar en ekonomiskt stark grupp i samhället, en grupp som vi gärna tror öronmärker en del av sin månadsavgift till katastrofhjälp kanaliserad via exempelvis FN:s flyktingorgan UNHCR och/eller Läkare utan gränser. Demokratisk förankring av ett sådant beslut borde rimligen snabbt kunna uppnås via förbundets lokalavdelningar.
Just nu befinner sig fler människor på flykt i världen än någon gång sedan andra världskriget. Den gången agerade svenska läkare mot invandringen av judiska läkare, bland annat på det ökända Bollhusmötet. Den här gången väljer vi en annan väg.
Läs även: