Antalet behandlingar med donerade könssceller ökar stadigt i Sverige, och därmed efterfrågan på donatorer. Vi har redan i dag brist på såväl ägg- som spermiedonatorer, och det har diskuterats om ersättningen till donatorer bör höjas.

Många menar att en alltför hög ersättning är oförenlig med såväl nationella som EU-riktlinjer, som anger att donationer ska vara altruistiska och inte ersättas med belopp utöver direkta kostnader/utlägg. Ersättningen har dock i stort sett schabloniserats inom EU, bland annat för att individanpassad ersättning kräver stora resurser.

En internationell studie belyser bevekelsegrunderna för tredjepartsdonatorer i Europa [1]. Studien visar att det även i länder med högre ersättning huvudsakligen är altruistiska motiv som ligger bakom donation av könsceller, men den visar också att ekonomisk ersättning kan hjälpa till att övertyga individen om att genomföra donationen.

I Region Skåne beslutade fullmäktige år 2012 att under två år på prov höja ersättningen för äggdonation till 25 procent av prisbasbeloppet. I en nyligen genomförd undersökning [2] visas att äggdonatorerna vid de kliniker som 2014 utförde tredjepartsdonation ersattes med 6 600 respektive 4 000 kronor (3 respektive 3 kliniker) och vid Skånes universitetssjukhus med 11 100 kronor. Under 2014 donerade 178 kvinnor i Sverige äggceller (26 av dem mer än en gång), och samma år donerades 766 prov från 124 män. Ersättningen till spermiedonatorer varierar från 300 till 650 kronor per provtillfälle [2]. Den totala ersättningen till en spermiedonator kan uppgå till 10 000 kronor, då spermier ofta doneras i serier om 10–15 ejakulat (allt insamlat under flera månader och sedan nedfruset).

Skåneregionens analys av utfallet av projektet med höjd ersättning till äggdonatorer visar att donationer oftast inte görs för ekonomisk vinning [3]. Av de 65 personer som besvarade den enkät som ingick i projektet angav 60 altruistiska skäl för att donera och fem korsdonation (donation till känd mottagare). Donatorernas medelålder sjönk signifikant efter att ersättningen höjts (30,6 mot tidigare 33,1 år). Antalet kvinnor som donerade mer än en gång ökade inte under projektets gång, vilket ses som en indikation på att donation inte primärt drivs av ersättningsnivån. Medelinkomsten bland äggdonatorerna var 330 000 kronor (70 000–700 000), något högre än medelinkomsten i Sverige för kvinnor. Det årliga antalet äggdonatorer fyrdubblades under projektet, från 12 till 49 (2011–2014). 

Bristen på äggdonatorer har lett till vårdköer. Väntetiden för behandling med donerade ägg kan i vissa delar av landet vara nästan två år och för behandling med donerade spermier upp till ett år. Födelsefrekvensen efter äggdonation är lägre i Sverige än i internationella register [4, 5]. Detta anser vi kan bero på bristen på äggdonatorer, vilket leder till att klinikerna måste ­använda alla donerade ägg. Hos äldre äggdonatorer minskar både antalet ägg och äggens kvalitet. Resultatet av behandlingen riskerar att bli sämre och fler behandlingar behöver utföras. ­Försöket i Skåne har tydligt visat att det är genomförbart att rekrytera yngre äggdonatorer. 

Region Skåne har nyligen beslutat att tills vidare permanenta sin ersättning på en nivå som är jämförbar med dem som införts i andra EU-länder de senaste åren.

Gametdonation

Tredjepartsdonation av könsceller (gameter; spermier respek­tive äggceller) vid assisterad befruktning har varit tillåten i Sverige sedan 2003. Tidigare utfördes endast donationsbehandlingar med spermier genom insemination. År 2005 fick även kvinnor i samkönade par möjlighet till assisterad befruktning. 

Äggdonatorn går efter godkänd screening, läkarundersökning, blodprovstagningar, besök hos donationskoordinator och psykolog eller kurator igenom en avancerad och tidskrävande behandling. Verksamheten är högspecialiserad och inte helt komplikationsfri. Upp till två veckor av dagliga injektioner och ett operativt ingrepp krävs [8]. 

Även spermiedonatorer måste genomgå läkarundersökning, infektionsscreening, besök hos donationskoordinator och samtal med psykolog eller kurator.

Den begränsade tillgången till donerade ägg och spermier och de långa väntetiderna till tredjepartsdonation i Sverige gör att par i ökande omfattning söker sig utomlands för behandling. Regeringens förslag om att tillåta assisterad befruktning även för ensamstående kvinnor [6, 7] kommer sannolikt att innebära ett ökat behov även av spermiedonatorer. En nationell ersättning på 1,25 procent av prisbasbeloppet (cirka 550 kronor) kan innebära att rekryteringen av spermiedonatorer kan komma att öka.

Som tidigare nämnts har Sverige, jämfört med flera andra länder i Europa, en relativt låg ersättningsnivå för äggdonation. Vi anser att det för såväl donatorer som kliniker är såväl rimligt som angeläget att vi får en snar och enhetlig höjning av ersättningen för donation av könsceller i Sverige, även för donation vid privata kliniker.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.