Göran Högberg torgför tesen att SSRI inte är mer effektiva än placebo och hänvisar till den från läkemedelsföretag oberoende TADS-studien av 439 deprimerade ungdomar i åldrarna 12–17 år [1]. I TADS-gruppens egen rapport kan man dock läsa att effektiviteten (response rate) av fluoxetin + kognitiv psykoterapi (KBT) var 71 procent (95 procents konfidensintervall, KI, 62–80), för fluoxetin ensamt 60,6 procent (KI 51–70), för KBT ensamt 43,2 (KI 34–52) samt för placebo 34,8 (KI 26–44). De konkluderar: »The combination of fluoxetine with CBT offered the most favorable tradeoff between benefit and risk for adolescents with major depressive disorder.«

Vidare hävdar Göran Högberg att TADS-studien enligt en efteranalys av Vitiello et al visar »ett signifikant ökat antal självmordshändelser i fluoxetingruppen«. Även här skiljer sig forskarnas egna ord: »Most depressed adolescents presenting with suicidal events during treatment are still significantly depressed, with no or minimal signs of improvement, and without evidence of drug-associated behavioral activation« [2].

Göran Högberg har »gått genom« lex Maria-anmälningar gällande 18 suicid bland unga åren 2009–2011 och kommit fram till att »83 procent« var relaterade till antidepressiv behandling och konkluderar att dessa fall »rimligen … måste tänkas vara biverkningar«. Han förefaller inte ha reflekterat över felkällan selektionsbias, alltså att lex Maria-anmälda fall endast inbegriper ungdomar som har varit i kontakt med sjukvården, och då troligen barnpsykiatrin. Det vore skandalöst om deprimerade unga som haft kontakt med BUP och ändå begått suicid inte ens fått antidepressiv medicinering. Jag och Johan Ahlner vid rättskemin i Linköping har gjort en vetenskaplig studie av samtliga suicid i åldersgruppen 10–19 år [3]. Under studiens sista år (2010) begick 48 unga självmord, varav 11 (23 procent) hade expedierats recept på antidepressiva. Av dessa hade 7 (15 procent) expedierats två recept, vilket brukar vara ett tecken på terapiföljsamhet, och 8 (17 procent) hade spår av antidepressiva läkemedel i den toxikologiska undersökningen efter döden.

Enligt Göran Högberg ska en färsk genomgång ha kommit fram till att »black box«-varningen för ökad suicidrisk är befogad. Charles Rich och jag kommer i en ännu färskare genomgång fram till att varningen är obefogad [4]. Referenser till denna typ av publikationer är naturligtvis av intet värde annat än som litteraturhänvisning.

Göran Högberg ber om referenser till uppgiften att deprimerade har 10–20 gångers ökad suicidrisk jämfört normalbefolkningen. Se till exempel Ösby et al, som fann att den standardiserade mortalitetskvoten är 21 för män respektive 27 för kvinnor som slutenvårdats för depression [5]. Antagandet att cirka fem procent av befolkningen (punktprevalensdepression) [6] begår cirka 70 procent av alla självmord [7] implicerar 14 gångers överrisk (0,7/0,05).

Suicid är en död i psykisk sjukdom, vanligen depression. Antidepressiv medicinering är effektiv mot depression, men i långtifrån 100 procent av fallen. Följaktligen kommer en del individer att ha fått antidepressiva läkemedel som tyvärr inte har hjälpt. Min uppskattning är att behandlingen minskar risken för suicid med cirka 50 procent, vilket är en oerhörd medicinsk triumf [8].

Läs repliken:
Suicidsiffror bland unga höga utifrån nollvisionen

Tidigare inlägg:
Antidepressiva läkemedel – livräddande eller livsfarliga?