Sverige är ett av världens bästa länder att växa upp i. Det är den bild som ofta förmedlas i internationella undersökningar [1]. Trots det mår ungdomar i Sverige allt sämre psykiskt. Undersökningen »Skolbarns hälsovanor« visar att den psykiska ohälsan bland ungdomar ökat sedan 1980-talet. Det gäller i första hand i årskurs 9, men även bland ungdomar i årskurs 7, framför allt flickor. I 2014 års undersökning uppger 57 procent av 15-åriga flickor att de har två eller fler psykiska eller somatiska besvär mer än en gång i veckan. Även bland pojkar har förekomsten av psykiska och somatiska besvär ökat, men nivåerna är fortfarande lägre än bland flickor. Registerstudier visar att andelen barn som skrivs in på sjukhus på grund av psykisk ohälsa mer än fördubblats de senaste 20 åren, både bland pojkar och flickor [2].

Skolreformer, ökade utbildningskrav, individualisering, skärmtid och ungdomsarbetslöshet anges som delar av förklaringen. För att hantera den mentala påfrestning som vårt samhälle och vår livsstil innebär krävs en stor portion främjande och förebyggande insatser.

Sveriges Kommuner och landsting har i överenskommelse med staten bedrivit utvecklingsarbete tillsammans med flera orter i landet i syfte att erbjuda rätt hjälp i rätt tid och på rätt nivå [3]. I de flesta län är väntetiden lång till den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Väntan riskerar att förvärra barnens och ungdomarnas problem, samtidigt skulle många kunna bli hjälpta med betydligt enklare insatser om de ges tidigt. Utvecklingsarbetet har därför fokuserat på att skapa en »första linje« [4] för barn och ungas psykiska hälsa. Vår metod är att stödja kommuner och landsting att bygga vidare på det som redan fungerar bra. Därför kan första linjen se olika ut beroende på om uppdraget getts till primärvård, socialtjänst, BUP, elevhälsa, ungdomsmottagning, familjecentral eller flera av dessa.

Första linjens insatser ges tidigt i livet eller tidigt i ett förlopp och ska vara lättillgängliga, exempelvis bör barn och unga själva kunna söka hjälp eller ta sig till en verksamhet nära sin vardagsmiljö. Det skapar också goda förutsättningar för kontinuitet i de fall där det krävs längre kontakt eller uppföljning.

Första linjen är ett svar på en allt högre grad av specialisering bland annat inom vård- och omsorgssektorn. Det märks genom att BUP i högre grad förtydligar sitt uppdrag som specialist för att värna sin tillgänglighet och ge förutsättningar för att vässa kompetensen. Utvecklingen av första linjen svarar även på behovet av verksamheter som är specialister på att vara generalister, det vill säga på att se hela barnet, ungdomens och familjens problembild.

I ett tidigt skede kan enklare insatser ofta ge stor effekt och betyda att det mer sällan blir aktuellt att sjukdomsförklara eller ställa diagnos. Däremot krävs bred kompetens för att kunna kartlägga och bedöma problembilden och avgöra vilken insats som bör erbjudas (eller om hänvisning ska ske till specialistverksamhet). Därmed kräver första linjen tillgång till många olika kompetenser (varav vissa enligt tradition främst återfinns inom specialistverksamheter) som psykologer, socionomer, läkare, fysioterapeuter, dietister, specialpedagoger med flera. Målet är bra bedömning och bra hjälp snabbt. Första linjens expertis bör också säkerställa att hjälp- och stödinsatser från olika aktörer bildar en helhet och förstärker varandra, till exempel genom goda samarbetsformer.

Var ansvaret ligger för att ge första linjens insatser är inte tydligt reglerat i lag. Inte heller finns vägledning från myndigheterna om vad verksamheten bör erbjuda i form av bedömning, insatser eller uppföljning. För att stödja utvecklingen har »Uppdrag psykisk hälsa« tagit fram ett dokument [5] som blir startskottet för en diskussion med myndigheter och professionsföreningar om första linjens målgrupper och insatser.

Eftersom förutsättningarna är olika i olika delar av landet går dokumentet inte in på hur arbetet ska organiseras lokalt. Men går utvecklingstakten inte framåt kan man på sikt tänka sig likriktande nationella lösningar. Tänkbart är då att statliga incitament ges för att första linjens insatser för barn och ungas psykiska hälsa ska erbjudas av barnhälsovård, familjecentral, elevhälsa och ungdomsmottagning beroende på barnets eller ungdomens ålder.

Professionsföreningar och myndigheter kommer att bjudas in till dialog om materialet den 19 januari 2016. Syftet är att skapa en gemensam nationell definition av första linjen.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.