I en debattartikel i Läkartidningen [1] ondgör sig Hans Gilljam och medförfattare över att svenskt snus omfattas av Livsmedelslagen och att snus tillåts innehålla vissa smaktillsatser.

Det märkliga är att de helt bortser från det konsumentskydd som är en grundbult i livsmedelslagstiftningen. Alla växtråvaror avsedda för konsumtion, inklusive tobak, innehåller vissa halter av oönskade ämnen som inte brutits ned helt och fullt, till exempel tungmetaller. Därför är det viktigt att snus klassificeras som ett livsmedel. Med det följer en strikt extern kvalitetskontroll och av Livsmedelsverket definierade gränsvärden för oönskade ämnen.

I sammanhanget är det värt att notera att Livsmedelsverket nyligen uttalat att med de nya gränsvärdena innebär snus »inga förhöjda risker för en normalkonsument« [2]. Hans Gilljam och medförfattare verkar mena att konsumentskyddet för snusanvändare bör försvagas genom att svenskt snus inte längre skulle omfattas av Livsmedelslagen. Detta i en tid när importen av snus till Sverige ökat markant, importprodukter som ofta inte motsvarar Livsmedelslagens krav. Konsekvensen skulle bli en gynnad import av produkter med ett helt oreglerat innehåll och därmed höga halter av potentiellt karcinogena föroreningar.

Författarna skriver även att »karakteriserande« eller »lockande« smaker i snus borde förbjudas eftersom detta »uppenbarligen« riktar sig mot »flickor och unga kvinnor«. Det är oklart vad som avses med »karakteriserande« eller »lockande«. Kanske menar de sådan smaksättning som under senare år börjat användas i farmakologiska nikotinersättningsmedel som till exempel mint, fruktmint, lakrits och tropisk frukt. Hans Gilljam och flera av dem som står bakom artikeln har vid många tillfällen understött användningen av sådana nikotinprodukter [3]. Man kan fråga sig om de menar att även dessa produkter riktar sig mot någon speciell konsumentkategori?

Påståendet att vissa smaker skulle vara särskit attraktiva bland unga kvinnor är felaktigt [4]. Det motsägs av tillgänglig statistik från välrenommerade konsumentundersökningsföretag [5]. Den typiska konsumenten av snus med till exempel mintsmak är en medelålders kvinna som är före detta rökare, med andra ord attraherar det samma konsumentkategori som smaksatt nikotintuggummi. Ett ensidigt förbud mot smaker i snus skulle följaktligen bara gynna den internationella läkemedelsindustrin, inte den svenska folkhälsan.

Gilljam och medförfattare upprepar dessutom en rad myter om förmenta hälsorisker med snus, till exempel ökad risk för cancer och hjärt–kärlsjukdom. I verkligheten är det så att de senaste 30–40 årens snusforskning övertygande visat att risken för hjärt–kärlsjukdom (hjärtinfarkt och stroke) inte är förhöjd bland snusare, liksom att det saknas övertygande evidens för något samband mellan snus och cancer [6-8].

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Lars-Erik Rutqvist är anställd av Swedish Match AB och är medlem av Food and Drug Administrations (FDA) Risk Communications Advisory Committee.