Vi har följt debatten i LT om uppföljning av patienter som genomgått överviktskirurgi [1, 2]. En överviktsoperation innebär för de flesta ökat välbefinnande, men också nya praktiska och existentiella problem. Vissa har även efteråt problem med ätstörningar, och följs inte kostrekommendationer kan det leda till näringsbrist. Det har även rapporterats att matmissbruk byts mot annat beroende [3, 4].

Enligt Socialstyrelsen är sjukvårdens förmåga att sköta uppföljningen efter obesitaskirurgi en viktig indikator på vårdens kvalitet [5]. På Hälsomottagningen Södertälje (en specialistmottagning för behandling av bl a tobaksbruk, fysisk inaktivitet, ohälsosamma matvanor och riskbruk av alkohol) har vi som komplement till den somatiska uppföljningen utarbetat en beteendeinriktad gruppbehandling av patienterna. Mottagningen arbetar enligt landstingets handlingsprogram och nationella riktlinjer [6, 7].

Gruppbehandlingen består av 10 träffar och, beroende på temat, deltar läkare, sjuksköterska, kurator, sjukgymnast och/eller dietist. Vanliga frågeställningar och problem tas upp, men också patienters önskemål, exempelvis vanor, motivation och fysiska och psykiska förändringar. Varje träff avslutas med kroppskännedom och avslappning. Även ett bedömningssamtal inför gruppstart, ett samtal om fysisk aktivitet med eventuell förskrivning av fysisk aktivitet på recept (konditionstest erbjuds med uppföljning efter 6 månader) och ett dietistbesök ingår.

Studier av postoperativ gruppbehandling efter obesitaskirurgi saknas, i stället kan våra och patienternas erfarenheter vägleda oss. En utvärdering [egna opubl data, 2015] av projektet visar att 22 av 44 patienter fullföljde behandlingen. Majoriteten uppgav att den motsvarat förväntningarna, och två tredjedelar ansåg att den var till nytta för livsstilsförändring och att stöd från gruppmedlemmar var positivt. Nästan alla skattade direkt efter varje träff att temat varit till nytta. Däremot sågs ingen skillnad direkt efter behandlingen beträffande måltidsordning, »dumping«, diarré, magsmärta, sötsug, självskattad hälsa eller den energi man tyckte sig ha för arbete och familj. Detta kan bero på att det tar tid att ändra vanor. Behandlingen kan starta processer där resultatet kan ses först på sikt.

Flera deltagare upplevde den första tiden efter operationen som en »smekmånad«. Man kan bara äta små mängder, får dumpingsymtom om man äter något olämpligt och vikten minskar snabbt. Ett och ett halv till två år efter operationen kan portionerna ofta ökas, dumping är mindre vanligt och vissa får tillbaka sötsuget. För att nå ett optimalt långtidsresultat anser vi att det är en bra tidpunkt att starta gruppbehandling.

Uppföljningen av patienter som genomgått obesitaskirurgi debatteras. Vi menar att gruppbehandling är ett bra komplement och ett stöd för patienter och vårdgivare. Genom vårdkedjor kan alla patienter erbjudas behandling. Vårdkedjan kan starta med kort information före operationen, remiss skrivs vid utskrivning från sjukhuset och kallelse sker efter 1–2 år. Det är också angeläget att gruppbehandling efter obesitaskirurgi utvärderas vetenskapligt för att kunna bli en etablerad behandlingsform.