Någonting har hänt som jag inte känner igen från mina år som distriktsläkare.

Min gamla moster går hos tre olika läkare: distriktsläkare, hjärtspecialist och neurolog. Hon orkar ingenting, bara sitter, och blir andfådd så fort hon rör sig. Hjärtläkaren slår ifrån sig, pacemakern fungerar perfekt. Distriktsläkaren kollar blodtrycket och säger att allt är okej. Jag har just flyttat till Göteborg och har inte haft koll på läget. Hb, säger jag, be dem ta ett Hb vid nästa återbesök. Det visar sig vara 83 g/l.

En kompis berättar under en tangokväll att han har känselbortfall över bröstet, på händerna och på fötterna. Jag drar efter andan: MS! Du måste gå till distriktsläkaren, säger jag, och förutsätter att han med sådana symtom snabbt får en remiss till neurolog. Men icke. Han remitteras till någon som sticker nålar i musklerna. Sedan får han brevsvar att allt var bra, och som slutkläm skriver hen: »Jag hoppas att du snart blir bra.« Vid det här laget har min kompis googlat sina symtom och frågar om jag tror att det kan vara MS. Skriv till din distriktsläkare, säger jag, och fråga om undersökning och prov utesluter MS. Han kallas till återbesök, får remiss till neurolog, och får efter några veckor diagnosen MS.

En ung kvinna läggs in på sjukhus med svår buksmärta: gyn OK, ultraljud njurar OK. Hon skrivs ut utan diagnos och med morfinpreparat. Remiss för fortsatt utredning är det inte tal om. Hon har rötter i Norrland, porfyri, någon? Hon googlar och tar själv kontakt med medicinkliniken på hemorten för fortsatt utredning.

I juni 2015 publicerade DN en debattartikel om »mångbesökarna« i vården [1]. Forum för välfärd bad ett antal vårdcentraler i Södertälje att plocka fram 30 patienter var som sökt sju eller fler gånger under 2013. Patienterna fick sitta ner tillsammans med sin distriktsläkare, en specialist i geriatrik och en observatör från Forum för välfärd. En stor del av patienterna hade inte fått den vård och utredning de varit i behov av. Det var avslagna remisser, ofullständig diagnostik och brister i provtagning. Forum för välfärd rekommenderade att en automatiserad »second opinion-funktion« införs för patienter med hög vårdkonsumtion.

Den 6 november 2015 skrev Metro att över 40 läkare missat en hjärntumör hos en patient med huvudvärk [2]. Hen hade sökt gång på gång under tre års tid. 

Dessa exempel handlar inte om tillkortakommanden hos enskilda läkare. Det saknas något som fanns där tidigare. Om en undersökning inte ger napp, går man inte vidare då? Nä. Det är det nya: ett paradigmskifte, en smygande systemförändring? Är en kollektiv mental avstängning under uppsegling? När sjukvårdssystemet konstant är överbelastat, varför ska just jag ta på mig patientansvaret? Man skakar på huvudet, hittar ingenting och överlämnar med varm hand utredningsansvaret åt patienten och Google. Eller?

Ann Olsson-Gislow ägnade sig före pensioneringen huvudsakligen åt FoU-arbete.