Paolo Macchiarini, sedan 2010 gästprofessor vid Karolinska institutet, blev kring 2011 en av världens medialt mest uppburna kirurger. Hans idé att låta vävnad till trakea- och bronkimplantat få en beläggning av stamceller från patientens egen benmärg hade kunnat lösa problemen med både bristande tillgång på organ och avstötning.
Enligt Paolo Macchiarinis första forskningsrapporter kan dessa transplantat läka in och utveckla normal vävnadsfunktion utan immunsupprimerande behandling [1]. Dessa sensationella resultat speglades 2012 i stora reportage i Lancet och New York Times [2, 3]. Macchiarini beskrivs i Lancet som en »renässansperson« – ett nydanade universalgeni.
Det amerikanska TV-bolaget NBC beslöt samma år ett att göra ett program om Macchiarini, och uppdraget gick till Benita Alexander, NBC:s prisbelönta stjärnproducent. Alexanders och Macchiarinis samarbete gled dock över i en kärlekshistoria, trots bolagets stenhårda policy att sådant inte får förekomma.
I januarinumret 2016 av magasinet Vanity Fair [4] berättar Benita Alexander detaljerat om varför hon mot bättre vetande inledde ett förhållande som slutade med en personlig och professionell tragedi. Macchiarini är den mest spännande och framgångsrika man hon träffat, med en bekantskapskrets som enligt honom själv inkluderar Barack Obama, Clintons och påven.
Benita Alexanders privata bilder, publicerade i Vanity Fair, utstrålar lycka och romantik. Paret kysser varandra i en gondol i Venedig och kramas på segelbåt utanför Santorini. En känd modefotograf tar glamourbilder när hon provar fantastiska kreationer till det bröllop som ska äga rum 2015. Paolo Macchiarini avser att bjuda en rad presidenter och celebriteter, påven blir vigselförrättare och Andrea Bocelli ska sjunga under ceremonin. Det kräver ståndsmässig klädsel.
Att Benita Alexander såg Paolo Macchiarini som en sagoprins är kanske inte så konstigt, men hur en erfaren journalist, van vid kritisk granskning, kunde tro på bröllopssagan med påven som officiant är svårare att förstå. Uppenbarligen kan drömmar om lycka och berömmelse vara starkare än förnuftet.
När Benita Alexander så småningom börjar fatta misstankar och anlitar en privatdetektiv kommer rader av obehagliga fakta fram i dagen. Varken presidenter, celebriteter eller påven känner till något om medverkan i bröllopet. Det finns även uppgifter som tyder på att Paolo Macchiarini fortfarande är gift. Dessutom är flera av de institutioner där han sagt sig ha varit verksam som professor ovetande om hans utnämningar.
Hur kan en internationell toppforskare samtidigt vara mytoman? För att försöka få en förklaring till hans beteende vände sig Vanity Fairs reporter till Ronald Schouten, professor i psykiatri vid Harvard och en av USA:s främsta auktoriteter på området [4]. Schouten vill inte ställa diagnoser på distans, men anser att Paolo Macchiarini kan ha en personlighet med extrem benägenhet att vilseleda andra, inte minst genom att han är så begåvad och prestationsinriktad.
Den här historien handlar om en episod i Paolo Macchiarinis privatliv och slutsatserna kan inte direkt överföras till hans forskning. Han kan ha gjort epokgörande upptäckter även om uppgifterna i hans CV inte stämmer. Benita Alexanders berättelse kan vara vinklad om hon känner sig lurad och sviken – alla hennes fakta har ännu inte granskats av utomstående.
Inte desto mindre kan Karolinska institutet knappast ignorera denna historia – man behöver antagligen göra om den granskning som friade Paolo Macchiarini från misstankar om oegentligheter i forskning [5].
Om Macchiarini skulle visa sig vara den person Schouten tror har Karolinska institutet fått ett starkt argument mot sina kritiker – det är svårt att kräva att institutets rektor ska vara mindre naiv och mer genomskådande än en amerikansk stjärnproducent.
Referenser
- Macchiarini P, Jungebluth P, Go T, et al. Clinical transplantation of a tissue-engineered airway. Lancet. 2008;372(9655):2023-30.
- Holmes D. Paolo Macchiarini: crossing frontiers. Lancet. 2012;379(9819):886.
- Fountain H. A first: Organs tailor-made with body’s own cells. New York Times. 15 sep 2012.
- Ciralsky A. The celebrity surgeon who used love, money, and the Pope to scam an NBC news producer. Vanity Fair. 5 jan 2016.
- Lövtrup M. Oredlighetsärendet på KI. Rektor friar gästprofessorn. Läkartidningen. 2015;112:DM3S.
Det är tveksamt om sådana åtgärder löser problemet med bristfällig forskningsetik. I stället riskerar man att skapa en kontrollkultur som effektivt bromsar kreativitet och utveckling.
Tilltron till andras hederlighet och goda avsikter är samhällsmaskineriets smörjmedel. Priset vi kan behöva betala för vår tillit är att enstaka individer systematiskt utnyttjar andras förtroende för egen vinning. Men om vi misstror och behöver kontrollera allt och alla avstannar utveckling och framåtskridande, något som tydligt kunde ses i det forna östblockets övervakningssamhällen.
Min personliga slutsats av ett oredlighetsärende jag varit med att utreda är att ett effektivt sätt att hejda problematiska forskare i tid är att lyssna på visselblåsare. De ser ofta tidigt att något inte stämmer och slår larm innan patienter eller forskningsinstitutionen drabbats av allvarligare konsekvenser.
Tyvärr har samvetsgranna medarbetare ur vilka visselblåsargruppen rekryteras fått det allt svårare att träda fram med obekväm information. Sofistikerade lojalitets- eller munkavleklausuler gör att de löper stora risker även om de bara redovisar helt korrekta fakta.
Personligen skulle jag gärna se att en del av den energi och kraft som ägnas åt kontroller och syndabocksjakt gick till stöd åt visselblåsare. Kanske en “lex Snowden” som får chefer och överordnade att ta visselblåsarnas oro på större allvar och ge dem uppskattning för deras civilkurage.
Betänker man dessutom att det ibland varit cancer som förstört luftstrupen blir tron än mer förunderlig. Bevis är gott och det saknas i redovisningen hittills att något av inläkning eller celletablering var förhanden och kunde förväntas hos patienterna.
