Allt fler blir utbrända på jobbet och det är bra att detta lyfts i Läkartidningen [1, 2]. Men det saknas en diskussion om vad som händer i hjärna och kropp, för det slutar inte med att man går hem och mår dåligt och är sjukskriven en tid, det får mycket större och långvariga effekter.

Mig veterligt finns det endast en avhandling kring detta [3]. Agneta Sandström i Umeå har funnit signifikant nedsättning av kognitiv funktion som kan antyda påverkan på hippocampus och prefrontala cortex. fMRI-test visar att delar av prefrontala cortex aktiverades i mindre grad hos utbrända än hos patienter med depression eller friska kontrollpersoner. Utsöndringen av kortisol var också annorlunda.

Jag gick in i väggen 2012. Det första halvåret kunde jag inte ens läsa skönlitteratur. Jag mindes inte vad jag läst även om det bara förflutit några timmar. Detta förbättrades, men nio månader efter insjuknandet togs jag in på sjukhus av annan orsak. Jag tog med en bok och började läsa, men fick börja om då jag kom hem eftersom jag inte kom ihåg något av boken.

Jag gjorde saker med vänner eller mina barn, men när de refererade till vad vi gjort hade jag inget minne av att jag deltagit. När jag avtackades från arbetet fick jag en pärm med fotografier från arbetet och arbetskamraterna, men flera av fotona gav inga minnesspår trots att jag efter en stund kunde se att jag faktiskt fanns med på bilden.  

Jag berättade (berättar) ofta samma sak flera gånger eftersom jag inte minns vad jag sagt. Orienteringsförmågan både i skog, stadsmiljö och köpcentra är nedsatt, jag har ofta gått åt fel håll trots att jag haft kartapp. Det är svårt att vistas i miljöer med många intryck som inte går att sortera. Handla krävde planering då beslutsprocessen i sig var tröttande. När jag planerade min dag gick det bara att lägga in en aktivitet eftersom flera (även roliga) aktiviteter gjorde mig helt slut. Sömnbehovet var stort och sömnen ofta dålig.

Min väg ur detta var först deltidssjukskrivning. Det var fel. Först då jag blev helt sjukskriven och släppte allt som hade med arbetet att göra började det vända. Kreativt skapande arbete, att vistas i naturen, musik och sång har varit positivt. Sakta, sakta har jag blivit bättre och efter 3,5 år kan jag åter läsa vetenskapliga artiklar och skönlitteratur. Jag kan lägga in mer än en rolig aktivitet samma dag, men blir trött. Minnet är fortfarande klart påverkat.

Agneta Sandströms avhandling och mina egna erfarenheter visar att detta är hjärnskada. Jag kallar mitt tillstånd stressorsakad hjärnskada.