En femtedel av primärvårdens patienter söker vård för symtom utan påvisbar medicinsk förklaring [1, 2]. Inom delar av specialistvården, till exempel neurologin, är siffran trolikgen högre än 50 procent [3]. För en typisk patient med rädsla för sjukdom räcker det oftast att lugna och erbjuda lindring. Men för patienter med hälsoångest – en återkommande överdriven rädsla för allvarlig sjukdom – är lugnande besked inte tillräckligt.

Det är viktigt att skilja på hälsoångest och mildare sjukdomsoro. Vanlig sjukdomsoro är oftast »godartad« eftersom den leder till vårdsökande och andra hälsofrämjande vanor. Vid hälsoångest har rädslan tagit sig sådana proportioner att det blivit svårt att njuta av livet eller engagera sig i rutiner, arbete och relationer till andra. Rädslan är lättväckt och kan utlösas av många olika saker. Vanliga exempel är kroppsliga förändringar och sjukdomsrelaterade tidningsartiklar. Samsjukligheten med depression och andra ångesttillstånd är hög [4].

Patienter med hälsoångest blir inte långsiktigt hjälpta av frekvent återförsäkran från läkare. Lugnande besked ger en stark minskning av oron i stunden men patientens ångest, och behovet av att söka återförsäkran, återkommer snabbt [5].

I en retrospektiv brittisk studie följdes 50 vuxna som fick lugnande besked i samband med endoskopi [6]. Patienternas sjukdomsoro följdes från och med veckan inför endoskopi och upp till ett år efteråt. Patienterna delades upp i tre grupper baserat på hur stark sjukdomsoro de hade vid studiens början. Patienter med låga till måttliga nivåer fick en bestående effekt av lugnande besked och hade en låg genomsnittlig grad av sjukdomsoro under hela uppföljningsperioden. Patienter som hade en stark hälsoångestliknande oro inför undersökningen uppvisade ett helt annat mönster. Ångestreduktionen av återförsäkran var mycket stark, men bara 24 timmar efter undersökningen var gruppens genomsnittliga sjukdomsoro i stort sett densamma som inför besöket.

Med andra ord talar stark sjukdomsrädsla mot att lugnande besked är tillräckligt för att bryta patientens oro på lång sikt. En dramatisk lugnande effekt på kort sikt tycks dessutom vara av litet värde för att förutse framtida hälsoångest.

Fakta. Hälsoångest

• Fråga om patienten vill ha hjälp med sin oro för sjukdom.
• Avstå från nedsättande termer som »hypokondriker« eller »inbillningssjuk«.
• Hälsoångest är ett psykiskt syndrom med evidensbaserad behandling.
• KBT har god effekt vid hälsoångest.

En klar majoritet av patienter med hälsoångest är medvetna om att deras sjukdomsrädsla är överdriven, vilket är naturligt om vi jämför med andra rädslor. Exempelvis har personer med ormfobi oftast god insikt i det orimliga i att bära gummistövlar hela sommarhalvåret, aldrig vistas nära stenrösen, alltid cykla omvägar till sommarstugan och så vidare. Samma personer kan vara särskilt benägna att bedöma ormar som farliga, oberäkneliga och liknande. Men patientens primära problem är inte insikt, utan rädsla.

Patienten bör alltid tas på allvar. Det får aldrig bli så att en patient med hälsoångest får sämre somatisk vård på grund av sin sjukdomsoro. Samtidigt måste vården bygga på en medicinsk bedömning. Patienten bör erbjudas hjälp för sin hälsoångest i och med att den ofta är ett problem i sig. Varför bara lindra och trösta när vi kan bota?

Ett flertal randomiserade kontrollerade studier har visat att KBT har god effekt vid hälsoångest [7-9]. Antidepressiva läkemedel har också visat lovande resultat.

Författaren deltar i utveckling av internetförmedlad KBT för hälsoångest vid Gustavsbergs vårdcentral och Karolinska institutet.