Andreas Bengtsson skriver i egen sak [1], men missar att frågan om surrogatmoderskap inte handlar om barnen utan om de vuxna. Gott om källor finns att tillgå.

Regeringen tillsatte en utredning av huruvida altruistiskt surrogatmoderskap ska tillåtas i Sverige (altruistiskt surrogatmoderskap innebär att den gravida kvinnan inte har vinstmotiv, utan får betalt genom kostnadstäckning) [2]. Efter tre års arbete föreslog utredningen att förbjuda surrogatmoderskap.

Det är smärtsamt för många människor att inte kunna få barn, och Kvinnliga läkares förening (KLF) vill inte förminska den sorg det kan innebära. Men det är ingen mänsklig rättighet att till varje pris få bli förälder till ett genetiskt barn, trots att vi nu har medicintekniska möjligheter till det.

KLF har flera skäl att motsätta sig surrogatmoderskap, av vilka några redovisas nedan.

Det är inte möjligt att kontrollera att altruistiskt surrogatmoderskap inte glider mot ett kommersiellt. Vad som är en rimlig kostnadstäckning är svårt att bedöma. Till exempel är en fjärdedel av alla gravida kvinnor sjukskrivna under delar av graviditeten. Ska den minskningen av den aktuella årsinkomsten och den framtida pensionen ersättas av beställarparet eller av Försäkringskassan? En annan fråga rör ersättning för komplikationer – vem ska avgöra vilken ersättning som ska betalas till surrogatmodern vid exempelvis inkontinens? Det finns även risk för tragiska situationer om surrogatmodern väljer att göra abort eller att själv behålla barnet [3].

Fler kvinnor i världen dör av graviditet­ och förlossningsrelaterade orsaker än i krig, inbördeskrig, HIV, tuberkulos och malaria tillsammans. Även i Sverige har vi medicinska risker [4], och de flesta ökar med antal graviditeter; till exempel opereras i Sverige 6 000 kvinnor per år för framfall. Andra vanliga komplikationer är depression (15 procent), blodpropp (1,7 procent), ​bristningar av grad 3 eller 4 (3,5 procent), urininkontinens (33 procent första året efter förlossningen), preeklampsi (8 procent) och graviditetsdiabetes (2 procent), och årligen dör 8–10 kvinnor [5].

Det är inte vanligt, men det finns även risk för skador på barnet, och det har skett att beställarparet avvisat ett barn av fel kön, eller som inte var fritt från handikapp eller genetisk avvikelse [6].

Andreas Bengtsson är själv förälder genom kommersiellt surrogatmoderskap, vilket inte är tillåtet i något EU-land. I Storbritannien har altruistiskt surrogatmoderskap varit tillåtet sedan 1980-talet, men det är vanligt att betalningen till surrogatmodern överskrider kostnadstäckningen. Studier från Storbritannien och Australien tyder på att tillåtet altruistiskt surrogatmoderskap leder till en bredare acceptans för att hyra någon annans livmoder. Olika studier kommer fram till lite olika resultat, men antalet surrogatbarn i Storbritannien har enligt flera studier mer än fördubblats sedan 2003 [7-10]. 

Andelen av dess barn som kom till genom kommersiellt surrogatmoderskap utomlands uppskattas till drygt 2 procent år 2003 och till 37 procent 2013 [9]. De flesta godkänns av domstolar trots att det är förbjudet i lag [11]. I Australien beräknas antalet inhemska surrogatfödslar åren 2010–2011 till 16, medan 394 barn föddes av surrogatmödrar i Indien [12]. Det finns inte något exempel i världen där kommersiella surrogatfödslar minskat när altruistiska födslar tillåtits.

I de flesta länder är surrogatmoderskap inte möjligt. Indien, Thailand, Mexiko och Nepal har skärpt lagarna mot surrogatmoderskap eller infört förbud. Kambodja och Malaysia väntas följa efter. Europaparlamentet rekommenderade nyligen sina medlemsländer att införa förbud mot alla former av surrogatmoderskap [13].

Andreas Bengtsson anklagar KLF för falska annonser [1]. Vi kan tyvärr inte svara på kritik mot en kampanj som vi varken planerat eller försvarat. Han kritiserar oss även för att ha skrivit under ett brett internationellt upprop mot surrogatmoderskap [14]. Det är inte första eller sista gången organisationer eller politiska partier samarbetar i enskilda frågor även om man inte är överens om alla politiska frågor.

En fylligare version av denna text finns på www.kvinnligalakare.se.