Förslaget till nya storregioner [1] förändrar kartan för många verksamheter i Sverige. Den högspecialiserade sjukvården drabbas av den sannolikt största strukturförändringen sedan 1960. Högspecialiserad vård finns i dag på sju universitetssjukhus. Verksamheten kräver ett stort patientunderlag för att bära tunga investeringar i medicinsk teknik, byggnader och specialutbildad personal. Den kräver även långa planeringstider och stabila förutsättningar. 

S- och MP-regeringens utredare föreslår nu en helt ny karta för den högspecialiserade sjukvården. Dagens sjukvårdsregioner ersätts med storregioner. Effekten för ett par av universitetssjukhusen blir dramatisk. När Värmland förs till Västra Götaland tappar Universitetssjukhuset i Örebro patienter för 40 procent av den sålda högspecialiserade vården. Utan patienterna från Värmland är det tveksamt om det är möjligt att fortsätta med högspecialiserad vård i Örebro, och mattan dras även undan för den nystartade läkarutbildningen vid Örebro universitet.

För Skånes universitetssjukhus innebär förslaget att patienterna från Kronoberg och södra Halland i stället ska åka till Linköping respektive Sahlgrenska i Göteborg. Därmed försvinner 18 procent av patientunderlaget från en verksamhet som under lång tid byggts upp och anpassats för dagens patientbehov. Även Akademiska sjukhuset i Uppsala tappar vård för cirka 140 miljoner kronor.

Ansvarsutredningen från 2007 [2] var väl medveten om problematiken och skrev bland annat: »Den nuvarande strukturen – i form av antalet regionsjukhus med de resurser detta innebär och deras geografiska placering – är en av flera viktiga faktorer att ta hänsyn till när regional geografi ska diskuteras.«

Hur har då dagens utredare resonerat? Jo, såväl analyser, beräkningar och konsekvensbeskrivningar lyser med sin frånvaro. Att Universitetssjukhuset i Örebro tappar en stor del av sitt underlag för både högspecialiserad vård och läkarutbildning beskrivs: »Att lägga samman Värmland åt sydväst får viss inverkan på den befintliga sjukvårdsregionen …«. Effekterna för Skånes universitetssjukhus beskrivs inte alls. Däremot finns en halv mening om Kronoberg: »… medan Kronoberg i dag tillhör den södra sjukvårdsregionen«.

Den högspecialiserade sjukvården står inför stora utmaningar. Fortsatt nivåstrukturering och koncentration krävs. Ökat funktionellt samarbete och rollfördelning mellan universitetssjukhusen är viktigt. Både Måns Roséns [3] och Göran Stiernstedts [4] utredningar ger viktiga bidrag till hur Sverige kan utveckla den högspecialiserade vården, som inom många områden är världsledande. Det bör vara väl genomtänkta förslag som formar morgondagens struktur, inte hastiga streck på en karta. 

Utredarnas hantering av effekter och konsekvenser för den högspecialiserade sjukvården får kolonialmakternas kartritande i Afrika – raka streck med hjälp av linjal – att framstå som seriöst, välgrundat och genomtänkt. Det är oacceptabelt att hantera den högspecialiserade sjukvården på utredarnas slarviga och hafsiga sätt.

Region- och landstingspolitiken bör handla om att lösa de verkliga problemen i sjukvården med långa köer och allt fler kroniskt sjuka, bättre IT- och stödsystem och inte minst säkra kompetensförsörjningen. Nu riskerar tiden och kraften att läggas på 10 år av organisationsbyggande.