Tros att de flesta upplever sjukdomsförloppet som obehagligt är den magsjuka som drabbar oss oftast kortvarig och självläkande, och följdsjukdomar är ovanliga.

Den officiella statistiken visar bara en liten del av alla former av magsjuka. Främst beror detta på att det huvudsakligen är anmälningspliktiga bakterieinfektioner som registreras.

Magsjuka leder till stora kostnader för samhället, men dessa är sannolikt underskattade eftersom beräkningarna främst bygger på den officiella statistiken som inte inkluderar alla former av magsjuka. För att bättre kunna uppskatta sjukdomsbördan och begränsa smittspridning behövs bättre data om incidens och orsakssamband.

Livsmedelsverket genomförde under 2012–2013 en prospektiv kohortstudie för att ta reda på hur vanligt magsjuka är och studera möjliga samband mellan sporadiska fall av magsjuka i befolkningen och mängden kranvatten vi dricker [1]. I studien rekryterades 2 700 personer i åldrarna 18–80 år till en panel som varje månad under ett år svarade på frågor via sms om magsjuka och vattenkonsumtion.

Sms-metoden gav en mycket hög svarsfrekvens. Varje månad fick deltagarna uppge om de varit magsjuka de senaste 28 dagarna. De som uppgav att de varit magsjuka fick följdfrågor om vilka symtom de upplevt och hur länge de varade. Incidensen av självdiagnostiserad magsjuka – oavsett symtom – var 0,73 sjukdomstillfällen per person och år i studiepopulationen, vilket i Sverige motsvarar 5,3 miljoner sjukdomstillfällen per år i den vuxna befolkningen. Incidensen av akut gastroenterit – definierat som magsjuka med kräkning och/eller minst tre diarréer under ett dygn – var 0,39. Detta motsvarar 2,9 miljoner fall per år i den vuxna befolkningen.

Mycket tyder på att incidensen av magsjuka bland barn är högre än bland vuxna. Den totala incidensen i befolkningen är därmed sannolikt högre än i denna studie. En tidigare svensk studie där även barn inkluderades visade dock på en något lägre incidens än vad vi funnit [2]. Det går emellertid inte att säga om skillnaderna mellan studierna beror på årsvariationer eller studiemetod och utvärdering.

Resultaten visar att uppskattningen av incidensen påverkas mycket av hur magsjuka definieras. Detta bör alltid beaktas vid datainsamling och utvärdering. En stor andel av de som rapporterade självdiagnostiserad magsjuka hade haft lindriga symtom, varav många inte nödvändigtvis berodde på infektioner. Bedömningen av magsjuka varierar även från person till person, och incidensen av akut gastroenterit representerar därför bättre de fall av magsjuka som faktiskt orsakats av infektioner.

I denna studie uppvisade incidensen av akut gastroenterit samma säsongsmönster som vinterkräksjuka. Den genomsnittliga durationen låg mycket nära den för norovirus [3]. Detta indikerar att akut gastroenterit i samhället domineras av norovirusinfektioner.

Hur många fall av magsjuka skulle då kunna vara livsmedelsburna, det vill säga spridas via mat och/eller dricksvatten? Utifrån denna studie beräknar vi att cirka 175 000 fall kan relateras till dricksvatten. Tidigare studier från Livsmedelsverket pekar på att omkring en halv miljon drabbas av magsjuka orsakad av mat och dricksvatten varje år. Den höga incidensen av akut gastroenterit som vi visar på tyder – tillsammans med incidensen av matförgiftning i jämförbara länder – på att antalet individer som smittas via livsmedel är högre än tidigare skattningar.

Förutom säkrare skattningar av antalet fall av matförgiftning i samhället blir det i framtiden viktigt att studera spridningsvägar såsom olika livsmedel, miljösmitta och smitta från person till person. Dessutom saknar vi i hög grad kunskap om fördelningen mellan olika sjukdomsframkallande mikroorganismer, deras relativa bidrag till sjukdomsbördan och hur de fördelar sig mellan olika smittvägar.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.