Hans Karlsson och Fredrik Westander, Sveriges Kommuner och landsting, tar i ett debattinlägg [1] upp en rapport av undertecknad med flera med en studie om akutsjukhusens produktivitet inom de nordiska länderna [2]. Studien är baserad på flera år, och resultaten visar entydigt att de finländska akutsjukhusen har den högsta produktiviteten i Norden, medan Sverige ligger sämst till.

Karlsson och Westander hävdar att Finland har en sjukhusstruktur med många vårdplatser per invånare i jämförelse med Sverige, vilket borde resultera i en lägre produktivitet. I inlägget hänvisar man till OECD:s statistik över vårdplatser vid sjukhus. Även om OECD har vissa undergrupper stämmer dessa dåligt med den analys som genomförts i den nordiska studien. Det framgår mycket tydligt (inte minst av titeln) att vi har analyserat och jämfört akutsjukhus i Norden [2]. Med denna definition ingår endast akutsjukhus med minst en kirurgisk och en medicinsk specialitet samt akutmottagning med 24 timmars öppettid. Studien avser vidare endast den somatiska vården. Här finns vissa skillnader mellan de nordiska länderna, där främst Finland har vissa sjukhus som inte uppfyller dessa inklusionskriterier.

Vi har i vår studie inte använt statistik över vårdplatser. Ett råd till Karlsson och Westander är dock att studera det nordiska samarbetet Nomesko (Nordiska medicinalstatistiska kommittén) som ett alternativ till OECD-statistiken för analys av vårdplatser. Nomesko har sedan 1960-talet arbetat med definitioner av sjukvårdsstatistik och att upprätta mer rättvisa jämförelser mellan de nordiska länderna. Inte minst visar fördelningen av vårdplatser för olika vårdformer på intressanta resultat (se Tabell 1).

Som framgår av tabellen har Finland totalt sett flest vårdplatser per invånare. Huvuddelen av dessa ligger dock utanför somatisk akutsjukvård, vilket förklaras av att Finland har en annorlunda struktur med mindre sjukhus inom långvård, vårdhem etcetera; vård som i övriga nordiska länder ligger inom äldreomsorgen. För somatisk vård vid sjukhus uppvisar Finland i stället lägst antal vårdplatser. Ovanstående sammanställning visar hur man kan dra felaktiga slutsatser med bristande definition och klassificering av vårdplatser.

Faktum är att OECD själva i sina rapporter och analyser inte använder sin egen statistik på det okritiska sätt som Karlsson och Westander gör. Även Nomeskos sammanställning kan säkert ifrågasättas, och metodbeskrivningen är där mycket knapphändig. Det finns alltid invändningar mot produktivitetsanalyser och behov att diskutera relevanta frågor för att utveckla dessa för hälso- och sjukvården. Hans Karlssons och Fredrik Westanders okritiska tillämpning av enkel vårdplatsstatistik tror jag inte är det mest framgångsrika angreppssättet.

Tabell 1. Statistik över vårdplatser i de nordiska länderna år 2013
KällaVårdformDanmarkFinlandNorgeSverige
OECD (2016) [3]Slutenvård totaltvårdplatser/1 000 inv3,14,73,92,6

»Curative care«

vårdplatser/1 000 inv2,52,82,31,9
Nomesko (2015) [4]Slutenvård totaltvårdplatser/1 000 inv2,84,93,92,6
Somatisk vårdvårdplatser/1 000 inv2,31,62,32,1
Psykiatrisk vårdvårdplatser/1 000 inv0,50,61,20,5
Övrigtvårdplatser/1 000 inv2,60,4

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: inga uppgivna.