Forskare i Australien [1] har i en kontrollstudie visat att mag- och tarmproblem i två fall av tre först uppstod i magen och senare följdes av psykiska problem. I en tredjedel av fallen var ordningen den omvända. Ett vetenskapligt »genombrott«? Studien är värdefull som grund för kritisk granskning av läkares syn på teori och människa. 

De orsaksorienterade forskarna belyser i förlängningen av sitt arbete hur de ser människan och därmed sina försökspersoner. Psyket blir till en spökliknande del i kroppsmaskineriet. Sigmund Freud insåg, innan han gav upp, att hans bärande idéer om kroppens interaktion med ett immateriellt medvetande var oförståeliga [2]. Hans självkritik stör inte vetenskapsmän.

Freuds naturalistiskt hopfogade föreställning om kropp och själ har fortsatt sitt liv bland läkare. Alternativa teorier finns, till exempel fenomenologiskt orienterade tankegångar som kan ge läkare ett perspektiv som är anpassat för arbeten med hela människor. En fenomenologiskt skapad fiktiv kunskapskarta kan vägleda läkare säkrare i möten med patienter. Den innehåller tecken som gör att de kan se mer än orsaker och förklaringar i den kartlagda verkligheten. 

Låt oss som »kartritare« börja från grunden. Med sin kropps fem sinnen införlivar, förkroppsligar barnet sina erfarenheter. Ett cirkulärt förhållande mellan kropp och värld iscensätts. Barnets kropp, sedd som subjekt (!) handlar och präglas av världen, och världen präglas av subjektet [3].

Människans samverkan med andra förutsätter ett symbolspråk. Hon har i sitt cirkulära artspecifika förhållande till världen utvecklats till en symbol- och meningsskapande varelse. Hon har skapat ord, vardagligt praktiska symboler, (till exempel hen). Ord skapar fortlöpande världen (till exempel försvar). Verklighetstrogna ord underlättar vid samtal.  

Med ett humanistiskt perspektiv på människan och kännedom om hennes väsen kan läkare se att också patienters kroppsuttryck (ofta missförstådda som symtom), kan mötas framgångsrikt. Patientens uppfattat diffusa tal kan stå för en missriktat meningsskapande drift att återskapa hälsa [2].

Spädbarn förkroppsligar sin erfarenhet av att oljud och tårar trollar fram bröstmjölk. Kroppsvarm mjölk löser känsla av tomhet i magen. Också vuxna »talar med kroppen« med IBS (irritable bowl syndrome), klåda, tårar, yrsel eller smärta när de saknar ord. 

Hälsan gör bara väsen av sig då den störs. Sviktande meningskänsla driver människor att aktivera de förkroppsligade erfarenheter, med vilka de en gång kunde avvärja både faktisk och upplevd ohälsa.

När tomhetskänslan i kroppen är knuten till ett namnlöst existentiellt dilemma drivs de att visa sig. Visad förkroppsligad tomhet – ont i livet – kan då missuppfattas av läkare som ont i kroppen. Professionell framgång kan kräva hälsoförlösande, avsiktsfokuserad dialog och förståelse, inte vanemässig orsaksförklaring och nödlösning i sken av diagnos. 

Biomedicinskt förklarliga symtom och sjukdomar finns! Men människan är mer än ett biotekniskt uppfattat organkomplex. När jag läser om hur läkares grundutbildningen planläggs [4] erfar jag en känsla av tomhet, både i skallen och magen. IBS-studien belyser framför allt följden av hur enkelriktat läkare tidigt drivs att se människan. IBS-studien belyser konsekvenserna av vår tids totalt dominerande tekniskt matematiska förnuft.