De tre främsta vetenskapliga upptäckterna under 1900-talet gjordes på bibliotek. Albert Einsteins relativitetsteorier grundades på andra fysikers publicerade experiment. Howard Florey läste 1938 Alexander Flemings 10 år gamla artikel om mögelgift och satte tillsammans med Ernst Chain igång att renframställa penicillin. Francis Crick och James D Watson läste om nukleinsyror och fann att en dubbel helix kunde förklara egenskaperna hos DNA. Arbetsmetoden har formulerats av Albert Einstein: »The only thing you absolutely have to know is the location of the library.«

En som insåg vikten av systematisk genomsökning av litteraturen var den brittiske läkaren och epidemiologen Archibald Cochrane (1909–1988). Sammanfattningar av randomiserade studier påbörjades av hans medarbetare Iain Chalmers [1, 2]. Han kallade det för Cochrane Library och de läkare och forskare som byggde upp biblioteket för Cochrane Collaboration.

Cochrane Collaboration bildades 1993 som en stiftelse utan vinstutdelning i Storbritannien. Den tar inte emot stöd från industrin och verksamheten bekostas av regeringar och sjukvårdsmyndigheter i flera länder. Cochranebiblioteket ges ut av Wiley, ett stort kommersiellt förlag. Det är gratis att publicera i, och i låginkomstländer är det gratis att läsa; i övrigt krävs prenumeration. Danmark, Island, Norge och Sverige har haft nationella prenumerationer och gratis tillgång. När en ny dansk regering avslutade prenumerationen blev det så mycket protester att de backade och återupptog den. Häromåret avslutades den svenska prenumerationen under betydligt lamare protester.

Regeringar och sjukvårdsorganisationer i ett flertal länder finansierar egna Cochranegrupper och centra [3]. Det nordiska Cochranecentrumet i Köpenhamn bildades också 1993 och bekostas av danska staten. I dag arbetar över 30 000 personer i över 100 länder inom Cochrane Collaboration.

Cochranebiblioteket citeras mer än ledande tidskrifter i många specialiteter (impaktfaktor = 6,1) [4]. Ändå är Sverige extremt dåligt på att bidra till Cochranebiblioteket [5] och står för endast 0,1 procent av alla översikter och 6 procent av de nordiska.

Så kan Cochranearbetet förbättras i Sverige:

  • Läkarkandidater och ST-läkare uppmuntras att utföra en metaanalys/systematisk översikt som obligatorisk vetenskaplig uppsats.
  • Det första delarbetet i kliniska doktorsavhandlingar bör vara en metaanalys/systematisk översikt av forskningsområdet, gärna en Cochraneöversikt.
  • Forskningsfinansiärer premierar projekt som inleds med en metaanalys/systematisk översikt, till exempel en Cochraneöversikt, eller där en sådan är projektets mål.
  • Stöd ges till att etablera ett associerat centrum i Sverige.

Inge Axelsson har varit oavlönad biträdande redaktör, granskare (peer reviewer) och författare inom Cochrane Collaboration.