Prioriteringscentrums försök att underminera den etiska plattformen för prioriteringar började för mer än tio år sedan med ett föredrag på en nationell konferens arrangerad av Prioriteringscentrum. Sedan kom rapporten »Vårdens alltför svåra val«, som kritiserades skarpt i Läkartidningen [1, 2]. Även Socialdepartementet var kallsinnigt. Det senaste försöket är förslaget till ny nationell modell [3, 4]. Här presenteras tolkningar som är oförenliga med den av riksdagens beslutade etiska plattformen. Dessa omtolkningar är inte etiskt neutrala. Det som ser ut som en semantisk operation innebär i realiteten en värderingsförändring. Steget mellan det som kallas snäv tolkning av plattformens principer och en vidare tolkning är ibland mycket stort. 

Författarna slutar med att skriva att rapporten bygger på vad som kan anses vara en rimlig tolkning av riksdagens prioriteringsbeslut. Vi bestrider detta. Modellen öppnar för att riksdagens beslut, att man inte ska ta hänsyn till kronologisk ålder, sätts ur spel och att den tydliga rangordningen mellan de tre principerna i den etiska plattformen luckras upp. Författarna för fram tanken att externa effekter ska tillåtas påverka bedömningen av patientnytta – ett avsteg från den etiska plattformen. De leker även med tanken att personliga egenskaper eller funktioner ska tillåtas påverka svårighetsgraden och medger öppet att de medvetet avviker från vad som rimligen kan vara riksdagens tolkning.

Författarna skriver att det »finns stöd för en vidare tillämpning av kostnadseffektivitetsprincipen i den proposition som låg till grund för att riksdagens riktlinjer infogades i lagstiftningen«. Men där står [5]: »En kostnadseffektivitetsprincip som gäller val mellan olika åtgärder för den enskilda patienten måste tillämpas som utredningen föreslår och vara underordnad principerna om människovärde och behovssolidaritet. Däremot är det ytterst angeläget att sjukvården strävar efter en hög kostnadseffektivitet när det gäller vårdens verksamhet i allmänhet. En sådan kostnadseffektivitet för verksamheten i stort kan t ex uppnås genom bättre samordning mellan olika enheter, ändrade bemanningsscheman, eller ökad beläggning av lokaler.« Det sägs här ingenting om att man bör ta hänsyn till indirekta kostnader eller insatsernas påverkan på produktionen, vilket skulle missgynna arbetslösa och pensionärer.

Författarna önskar en bred offentlig debatt och skriver att utfallet av remissrundan [3] får fälla avgörandet i den fortsatta bearbetningen, vilket Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund efterlyst. Men dessa tunga organisationer vill mer än så – de vill helt avvisa den föreslagna modellen [6]. Författarna nämner inte att även Statens medicinsk-etiska råd (Smer) kommit med en kritik [7] som i väsentliga stycken sammanfaller med de synpunkter som framförts av Läkaresällskapet och Läkarförbundet.

Fortfarande gäller – också för Prioriteringscentrum – att det bara är riksdagen som kan upphäva beslut som riksdagen fattat. Om ett förslag strider mot ett beslut som riksdagen fattat hjälper det inte hur många man förankrat förslaget hos.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.